Utmattad deprimerad tant.

Hallå där, sjukt länge sen.
Känner att jag behöver skriva av mig lite.

Som de flesta av mina närmsta vet så har jag nu varit hemmagående en längre stund.
Mina sociala skills är begravda.
Har även uppkommit lite lättare ångest men tror att jag hann söka innan det slog över.

Diagnosen är utmattnings depression.
Det tog ett väldigt tag för mig att förstå att det var i psyket som problemet låg.
Var sjuk och sjuk och sjuk blandat med enorm värk och inflammationer på olika ställen i kroppen.
Så mediciner, smärtlindring o penicillin har avlöst eller kombinerat varann.
Mina värden var antingen skyhöga eller bottenlåga.
Ingen mellanting någonstans utom jag som bara försökte flyta med.
Har känt mig okej ändå, bara att det tärde på psyket o aldrig veta varför min kropp bröt ner sig själv.
Trodde till slut jag var döendes när man bara fick tider o inga specifikationer vart eller vem på vårdcentralen som man skulle till.
Till slut knäcktes jag efter 3 penicillinkurer på en månad så jag bara grät o grät o vägrade gå ut eller släppa nån in.
Slutade sova klokt lång stund innan det och sömnlösheten, aptiten och oron gjorde mig lättare knäpp.
Sökte på akutpsykiatrin och blev erbjuden plats och medicinering.

Mina barn har jag fortfarande en hel del men behöver de för rutinen.
De gör min vardag värd att leva❤️.
Utan barnen går jag inte utanför dörren om det inte är något jag måste som tex rehab i Karlstad eller köpa ägg eller bröd.
Älskar de och nattningen är fortfarande bäst😂.

Mina sociala skills är försämrade rejält utav den enkla anledningen att det är inte värt det.
Kan gå ut o umgås men för mycket människor ger mig ångest (lättare torgskräck).
Totalt inte lik mig, jag vet.
Men när man blir helt slut psykiskt i flera dagar efter umgänge med flertal människor så känner jag att lugnt o stilla är min melodi.

Självklart har jag bra dagar då det fungerar bättre och jag även har energi för nåt extra men just nu spar jag de depåerna för att orka det extra med barnen som tex simhallen med de.
Jag har små fiskar i vattnet, så stolt över dom.


Har nu gått hemma i 1,5 månad och har en månad till sjukskrivning.
Hoppas få återgå till mitt jobb halvtid så jag kan vara tbx heltid vid nyår.
Är så lycklig för att jag har mitt jobb med mina underbara kollegor som hör av sig bara för att kolla hur jag mår, fan mer än vad en del kompisar gör.
Är det som gör att jag ser framåt och har något mål att kämpa mot.

Tänkte försöka tvinga ut mig lite mer nu och även försöka röra mer på mig.
Behöver ljuset och energin.
(Är nog bara tur att jag inte fått hemorrojder efter allt sittande).
Så ser ni mig smyga omkring så beror det på att jag lapar d vitamin. (null)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0