Skon klämmer

Tjena mittbena.
Har nu haft semester i några veckor.
Det har varit väldigt frustrerades då jag inte vetat vad som gnagt mig.
Men efter lite funderande denna helg så har jag nog kommit på vart skon klämmer.

Jag brukar jobba mycket och när jag inte gör det så har jag barnen.
Mycket tid går åt till mitt privata liv vilket gör att vänskaper sätts på prov.
Trodde jag hade mer vänner än vad jag tydligen har.

För hur som så är det ingen som tänker på mig när jag är ensam.
Kanske beror det på att de tror jag har annat för mig eller att jag inte kommer på tankarna till någon.


Lite tragiskt och väldigt jobbigt att inse att man bara duger till planerade dagaktiviteter.

När man hittar på impulsiva, plötsliga infall/bjudningar på kvällstid så existerar jag inte längre.

1 har frågat om jag vill med o dricka öl på 10 dagar.
Då efter påpekande att de aldrig hör av sig längre.

Känner att det är tråkigt att min personlighet tydligen är tråkig och ovärdig att umgås med annat än barn och dagshäng.
Trots detta faktum att jag har humor, bjuder på mig själv och kan äta med kniv och gaffel SAMTIDIGT.

Så har tyvärr kommit på att min lättare svacka beror på mina förväntningar på omgivningen.

Än en gång ett bevis på att ensam är stark och folk anser mig vara kall och bitter.
Alla människor borde vara kallare och bittrare så skulle vi slippa gå på så mycket besvikelser.

Utan förväntningar och förhoppningar så borde dock livet vara djävligt tragiskt med så hitta balansen där är nog inte det lättaste.

Men jag tror också att vi lever för att utvecklas och lära oss av livet, besvikelser, upp och nergångar.
Är nog ganska lätt att bli ödmjuk om man tror på människors utveckling.

Men hur länge är det värt att kämpa för alla människor, vart sätter man gränsen för vilka som är viktiga i just DITT liv.

Alla kommer ju o går i olika faser i livet.
Men ensamhet är nog den absolut tråkigaste fasen av de alla.
Du vet när man känner sig ensam trots att man har alla ett samtal bort.

Har även funderat mycket på kärlek.
Jag träffar folk, eller gjorde för just nu har jag lagt det mesta på hyllan.
Känner att det är så mycket falskhet där då ingen vågar vara raka o ärliga utan bara väntar ut, antingen att du ska fjäska eller låta det rinna ut i sanden.

För har träffat ett par intressanta men när de anser att ens svagheter är roligt att driva med då klipper jag direkt.

För mig så är målet i relationer att bygga varann, trygghet, ödmjukhet, attraktion, saknad, önskan/behovet av att prioritera varann och förhoppningsvis utvecklas ihop.

Sen så har jag en annan undran.
Vart i HELVETE är världen på väg.
Vi lever i år 2017.
Fortfarande har vi människor (speciellt jag) i omgivningen som dömer relationer och manliga och kvinnliga könsroller.

Exempel: Tar ju givetvis mig själv som exempel och reaktioner på det.
Jag föredrar yngre inget krav men oftast det som attraherar mig.
Älskar sex och är inte dålig på det.
Vilket gör att jag ligger med män ofta/alltid yngre.
Detta döms ofta av min omgivning som att jag raggar lammkött, är lösaktig och de får passa sina söner.

Tycker dessa förutfattade meningar är ganska tragiska för när en man är 15 år äldre än kvinnan (min gräns både upp o ner) så är det ingen som ens höjer på ögonbrynen.

Jag tar även män till hotellrummet när jag ligger ute på jobb, (inte alltid men ibland) försöker dock ha en fast kk på vissa orter.

Hur fan kan det komma sig att på år 2017 finns det fortfarande så trångsynta människor som anser att kvinnan inte är jämställd med mannen.

För rätt logiskt borde kvinnor ha samma rättigheter att utnyttja sex och relationer utan hänsyn till att bli kallad lösaktig, slampa och hora.

Börjar förstå varför extrema feminister finns, de kämpar för våra rättigheter att vara jämställda kvinnor.
Tycker dock att de överdriver lite när alla män är dåliga och värdelösa.
Det kommer ju inte ge oss den jämställdhet vi är ute efter heller.

För seriöst när dina nära till och med dömer vad fan gör inte okända då.

Så tack för ordet.
Nu är mitt hjärta lättat så nu ska jag fortsätta dricka öl på en söndag för jag skiter i alla andras åsikter.

JAG älskar mig och min personlighet med fel och brister.

Som jag sagt förut jag ÄLSKAR lika mycket som SKITER i vilket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0