Framtiden
Hallå.
Dags för lite gnällande igen.
Tror fan jag aldrig känt mig så ensam någon gång.
Har nu bott på gotland i 3,5 år och inser att det är svårt, mycket svårt att få vänner här.
Hade dock lyckats hitta en som flyttade härifrån igår.
Som tur är har jag en till här men hon bor tyvärr på andra sidan gotland.
Jag letar febrilt i mitt liv för att hitta ljuspunkter.
De är få och svaga än.
Barnen är ju ifs mitt allt och alltid livets ljuspunkter.
Men de håller mig bara över ytan.
Inget håller mig på vågorna.
Dessutom finns det verkligen inget att se fram emot här.
Bara samma skittråkiga dagar som passerar.
Helg som vardag, samma skit varje dag....
Fan, fan, fan.......
