What's love got to do with it....
Hallå där.
Känns som det är dags att få ur sig lite tankar igen.
Jag har totalt kraschat känslomässigt.
Känner mig ganska blåst i slutändan, men tror nog inte jag är unik i detta.
Det varade alldeles för länge så känslorna blev riktigt starka.
Just nu är jag i en lite bitter fas så känner att det är ganska bortkastad tid, en hel del av det iaf.
Men hursom, nu efter 7,5 månad är det helt över och jag har jättesvårt att släppa.
Har ett vansinnigt behov att veta när han hittar någon annan, vilket jag iofs redan tror att han gjort.
Vet inte riktigt varför men troligen så blir det undermedvetet en bekräftelse på att det är helt avslutat.
Är lite stört också för jag har ju känt ett tag att det kommer aldrig kunna bli vi som ett par,
men ändå så älskade jag han.
Och när han avslutade och upplyste om att känslorna är helt borta ville jag bara lägga mig ner o självdö en stund.
Jag känner mig som sagt blåst, bortgjord och ganska känslomässigt utnyttjad.
Känns som att jag kämpat för länge och vet inte riktigt hur känslorna ska kunna försvinna.
Jag tänker på han varje dag fortfarande fast jag kämpar för att förtränga.
Detta är verkligen inte JAG, men JAG brukar inte falla så hårt eller kära ner sig.
Vilket jag gjorde redan vid första träffen.
Så nu är vi helt utan kontakt, utom när jag i svaga ögonblick vill veta nåt.
Men har tagit bort han överallt fast det gör så djävla ont...
Fattar verkligen inte vad fan det är som får människan att falla så djävla hårt direkt.
Det ger oss ju bara mycket ångest, smärta och total hjärt sorg i slutändan....
Men det som är bra är att livet går vidare mot ljusare tider.
Johan är ju tillbaka i stan, barnen är lyckligare än på länge.
Jag har så mycket fritid som jag tillbringer med att dränka mina sorger och kolla alternativen.
Tror tyvärr att enda sättet att komma över "HAN" är att någon överglänser han.
Och efter hans ord, handlingar och "förhoppningsvis" lögner borde det inte vara så svårt.
Har tyvärr haft lätt för att lita på han, kan inte peka på någon ren lögn bara misstanker.
Men har lovat mig själv att efter arvikamarken nu ska min nästa barnlediga helg vara nykter.
Om inget dyker up hahaha...
Och det värsta är att jag fick skitont i halsen och ena örat i eftermiddag.
Känner mig även febrig så får nog ta kvällen för har verkligen inte tid att bli sjuk.
Har jobb hela veckan och 2 installationer...
Men men bitter fitte fasoner kommer man inte undan med hur djävla länge som helst.
Så vad sägs om att gråta lite i stillhet och arbeta sig framåt...
