Va fan!
Ibland är det DEN perioden i månaden när man har för mycket hormoner i omlopp.
Ja jag vet, alla har inte det, men ni skulle bara veta vad ni missar.
All denna tid att reflektera över känslor,fantastiskt.
Just nu är det känslor och saknad på menyn.
Jag börjar med barnen, de åker imorgon för 1 HEL MÅNAD pappa tid.
Har redan börjat förbereda en och tårar.
Som tur är så jobbar jag en del.
Och ska försöka få lite kvalitetstid med vänner också då det är ju faktiskt svårare när barnen är hemma.
Så saknaden har redan börjat inom mig.
Känslor för Han med stort H.
Så djävla irriterandes, förstår inte vad det är med han som inte låter mig komma över det.
Eller givetvis vet jag ju vad jag har fallit för (har tänkt mycket på det) men vad är det som gör mig så tålmodigt att vänta på hans beslut.
Det är verkligen inte mig, fast jag vet ju att när jag faller så kämpar jag, men nu känns det som att jag inte vet varför, vad eller om det verkligen är värd det.
Det kommer verkligen krävas att sätta ett stort fett djävla sträck över allt som hänt, utom första månaden (den var underbar).
Men efter där barkade det rejält om skitsaker, 95% rena djävla missförstånd.
Där insåg man vad mycket lättare det var förr när man faktiskt pratade med varann och inte försökte ha hela livet över cyberrymden.
Men måste lägga allt på is och fortsätta med min stora tro på karma och ödet.
Är det menat så är det ju det och då från båda håll.
Men över till något mycket roligare på prat om karma o ödet.
Jag har fått 2 årigt vikariat på mitt älskade jobb.
Är helt underbart att känna sig trygg och uppskattad.
Jag verkligen älskar mitt jobb, har aldrig varit på ett ställe där jag faktiskt kan bolla, jobb-barn-singelliv-möten-livet helt enkelt så praktiskt.
Givetvis kan saker hända så det fuckar upp sig men djävligt sällan om du jämför med standard 7-16 jobb.
Det är givande, omväxlande och utmanande.
Så bara man kunde få ett aktiv, praktiskt, ambitiöst och nära relation med en snubbe som fattar lite om livet, ger mig fjärilar i magen, är en Gud i sängen och lite av hans tid o engagemang (inte för mycket begärt va?) så ska jag sluta fitta mig om livet
(KANSKE)....
