Virripedia

Nu har jag varit i åmotfors 3 nätter i rad.

Verkar seriöst detta...

Men personligen tycker jag det är  asjobbigt.

Missförstå mig rätt.

Har hittat en speciell som får mitt hjärta att ta några extra skutt.

Men i denna första fasen så kommer även den olidliga osäkerheten.

Tänk om han inte känner det samma.

Tänk om jag bara är ett tidsfördriv.

Tänk om han inte har släppt exet som han tydligen behövde hjälpa flytta.

Tänk om jag blir vansinnigt sårad o återgår till de okomplicerade.

Tänk om det bara är bortkastad tid.

Fy fan, detta är varför jag försöker vara känslokall o låta män komma till mig först.

Men det är ju försent nu....

Japp tydligen är tanten kär...

Hoppas det är besvarat eller djävligt snabbt övergående.

Så nu vet ni det.

Btw så når ni mig snabbast på swish om ni vill beklaga sorgen 😜.

Så må Gud vara med er för jag hinner inte.

Tar tid och tänka, vända och vri på allt, fundera över alla meningar och ord.

Länge sen, men nu känner jag att det bubblar känslor i mig.

Först kan jag meddela att flytten till Filipstad är så bra för oss.

Trivs o jobbar en hel del för mycket.

Som tur är så har jag fått en egen Linda.

En egen Linda är en 22 årig tjej som bor på min soffa och underlättar min vardag.

Hon passar barnen och hjälper till med hämtning o lämning när det behövs, hon gör även mat o diskar oftast.

Mycket praktiskt, alla borde ha en egen linda😉.

Jobbet är det samma fast mer installationsjobb o ombyggnadsjobb.

Jag älskar mitt jobb men det är ju mycket mer utmaningar nu.

Vilket ifs gör det ner intressant.

Barnen har hittat sig till rätta vilket de gjorde väldigt fort.

Umgänget med pappa fungerar också bra, långt som as att lämna o hämta men förhoppningsvis kommer han till fastlandet snart så livet blir lite enklare.

Kärleken är nog det mest spännande just nu.

Jag raggar på nätet igen.

Har väl träffat några killar, har lyckats att hålla det hyfsat okomplicerat.

Det är svårt att våga komplicera till livet när det trots allt flyter.

Fast nu har en speciell fångat mitt intresse.

Skit jobbigt för redan första kontakten var det en skön ton.

Vi lyckas hålla samtalen flytande även om inget speciellt finns att prata om.

Vi träffades en helg och jag saknade han direkt.

Skälet till att det är skitjobbigt är för att jag är livrädd när jag fastnar direkt.

Man försätter sig i så utsatt position.

Tänk om intresset bara är från mitt håll o minimalt därifrån.

Hur mycket vågar jag satsa för att jag är så djävla dum o kärar ner mig?

Kitlar  i magen samtidigt som jag bara vill grina av osäkerheten. 

Fan....

Så vi försöker väl att kolla an läget o låta bli att fundera för mycket... 

Vilket vi alla vet att det lär inte ske...