Virripedia

Känner nu att det är mysigt att vara hemma men jag LÄNGTAR tillbaka till jobbet....
Nemi-Liz har inte haft mamma hemma så länge så dagans fråga VARJE dag, FLERA gånger om dagen är HEMMA?
DU HEMMA? Jo mamma är hemma... MMMMMM.....
HAhaha de är för sköna.


Skönt nu iallafall när känslan har kommit tillbaka i näven.
Det är nog Diclofenaken som gjort att infektioen lagt sig och svullnaden släpper trycket på nerverna.
För jag sköter min kur exemplariskt.

Så snart är jag nog tillbaka.
Funderar på att släpa med mmig hela tjocka familjen ut på en powerwalk idag.
De små får nog sitta i cykelvagnen då istället.
Den rullar snabbare och lite trevligare / större platser till de.
Jag har varit duktig och tagit en stavgångspromenad VARJE dag nu, ifs bara 3 dagar i rad men ändå.
OCH ett överkroppspass i gymmet.
Ordning på mig och grejer.

En del av lycka kommer genom att lyckas med sina mål.
Läste en artikel i IFORM om vägen till lycka enligt forskare.
Då ska man inte jämföra sig med andra, hitta delmål, känna sig nyttig och omge sig med VÄNNER.
Fast EN vänn kan räcka och familjen är viktig.
Skriva ner varje dag vad man är tacksam för så man ser de små sakerna.
Och i vissa delar av världen var religion en stor del av lycka...
Mycket intressant artikel.
Men mer om den en annan gång.

Nu måste jag tvinga familjen att göra något annars fastnar de framför dumburken SOM VANLIGT....

Hejsan.
Har efter en del deppdagar kommit på planer och delmål i mitt liv.
En del är involverade andra inte.

Men planerna beror på vad som händer.
Plan A är att om livet bara flyter på som nu då flyttar vi tillbaka till värmland 2013.
Plan B är om något händer drastiskt som FAST jobb (tillsvidare anställning) eller barn då kanska vi blir kvar längre.
Kan dock inte se mig gammal här utom inom en 10 års period är vi härifrån ändå.

Tyvärr så blev det ju inte som vi tänkt oss.
Med barnen måste jag erkänna att det blev bättre än vi hoppats.
Fast med familjen mycket sämre.
Trodde inte att de avstånd som jag bedömmer som korta skulle vara så långa här.
Sen är vi faktiskt inte mer barnlediga här än någon annanstanns.
Så orsakerna att stanna handlar om barnens trivsel i skolan,
så minsta konflikt får mig att investera i flyttkartonger och dra som en avlöning.

Jag känner mig fortfarande inte hemma här än, bara i våran lägenhet som kostar typ hela min djävla lön...
Är så drastiskt underbetald så leva på sos känns inte helt främmande.
Men jag behöver jobba här annars skulle jag flytta omedelbart.
Då hade jag verkligen ingenstans att känna mig nyttig.
För jag trivs på jobbet och i lyan.
Det är de som håller MIG kvar.

Snart vankas det kalas här så en kompis och jag slog ihop våra talanger och körde en heldag med bak.
I min frys ligger det kanelbullar, kärleksmums, blåbärsmuffins, körsbärsmuffins med smultopping, brownis och en burk med choklad kakor.
Så bara någon tårtbotten och ett par rulltårtor så är det finkalas på G...

Är fortfarande sjukskriven och kommer så vara ända tills 22 april.
Sen får armen trilla av för jag blir galen på att vara hemma.
Min arm är inte att leka med fortfarande men den har blivit bättre.
Nu ska jag köra en kur med 3 diclofenak pr dygn i 14 dagar.
Och jag måste motionera flera gånger i veckan så jag kan hålla musklaturen runt mina leder i trim.
Måste försöka orka med kroppen minst 100 år till.
Förbannade tur att jag inte väger 150 kilo än för då hade jag nog inte pallat såhär länge heller...
Så jag tog en lite powerwalk med stavar efter middagen.
Ska FÖRSÖKA få det till en vana och dessutom hittat en skitbra sida på internet som visar övningar och tipsar om antal set och dagar i veckan osv osv....

Men nog om detta.
Och allt faktiskt för nu måste jag återgå till att lösa lite världsproblem och sånt.
Ifall en 17 cm stor tsunami kommer över oss så måste jag ha en plan C....

Djävlar vad jag tänker gnälla nu, så om du inte tycker synd om mig kan du omedelbart sluta läsa....

Jag har svinont i vänster armbåge.
Fick åka in på akutbesök onsdags eftermiddag då de misstänkte propp.
Men tack goda gud så ska jag inte dö än, bara fortsätta mitt liv med smärta.
Verkar som jag börjar få typ reumatisk värk för alla mina större muskelfästen kalarar inte att syresätta sig tillräckligt så jag får inflamationer i de.
Läkaren kollade över journalerna och konstaterade att nu har jag inflamerade muskelfästen från nacken och ända ner till knäna.
Vad ska då lösningen bli.
Efter en sömnlös natt kom jag på en åtgärd, om den fungerar får tiden utvisa men det borde inte kunna bli sämre åtminstonde.
Fiskoljetabletter ska vara bra för leder och yoga ska vara bra för allt.




Så på förmiddagen idag körde vi ett pass, utom Nemi-Liz som blev livrädd när vi lade oss i barnställningen.
Stackarn trodde väl att det slagit runt när en tant pratar ut tv (utan bilder, ljudband) och Linsan, Nova-Lee och mamma viker sig dubbel med pannan i mattan.
Så vi får väl se om mina muskelfästen kan få syre så inflamationerna blir bra.

Men snart är det påsk och dags för lite buffè...
Altså jag älskar mat.
Funderar om jag ska gå hemma om det kanske finns en tandläkartid till mina tänder eller om jag ska gå hemma och släpa fötterna efter mig eller riva sönder tapeterna utav rastlöshet.

Alla dessa valmöjligheter gör mig galen.

På prat om galen så har min skalp försökt länge nu.
Det kliade så jag nästan slet mitt hår, funderade seriöst om inte flint kan bli nya vårmode.
MEN, sen kom lösningen genom ett nytt schampoo.
Vill bara klargöra att jag provat MÅNGA schampoo...
Men något naturligt skit utan parfym och färgmedel och inget mystiskt alls.
Fast sedan jag tvättade mig i går morse har jag glömt hur man river sönder sårskorpar i skalpen ;)

NICE....

Snart ska linsan på barnkalas igen med fika först sen ska barnen till simhallen så det blir min man beärad att följa med på....

Det kör snart igång barnkalas här också...

Och Evelinas Englandsresa har jag förberett en del till så intyg, reservation av valuta och pass är klart.

Nej mer värktabletter och självömkan är mitt motto just nu, fast det inte rimmar på lotto....