Sur så inni helvete....
Idag är en riktig skit dag.
Vaknade med sjuka ryggsmärtor klockan 04.00.
Djävligt upphetsande.
Lämnade sängen för att kolla tv och vila en stund på soffan.
Linsan vaknade inte förrän jämnt innan 7. Fantastiskt.
Sen kom min man och minstingen.
Blöjbyte och börja tvätta.
Ner och sortera.
Kommer upp igen.
Vad tror du den lata gubben gör.
Vi har gjort upp att vi ska städa och fixa lite innan svärföräldrarna kommer imorgon.
Finns inte en chans att han ens börjat.
Nej, han ligger på rygg i sängen och håller på med datorn.
Nova-Lee har inte fått frukost eller kläder.
Jag blev så djävla grinig(ARE).
Så jag ringde mamma och sa;
Du behöver inte komma in och hjälpa till, för städintresset här finns inte.
Då skiter vi i det.
Sen fixade jag frukost till lillen.
Då gick det undan.
Upp kom han, åt och nu dammtorkar han.
Det kan han göra för jag har inga planer på att göra något.
Planerade även att baka, men det skiter jag också i.
Nu skiter jag ta mig fan i allt.
Tänker sitta här med min dator och inse att livet suger.
Det är som att ha en stor unge till eller en praktisk dresserad hund.
Han är effektiv vid tillsägelse men lite borde han väl komma på själv.
På prat om det så undrar jag?
Försvinner mäns tankeförmåga och logiskt tänkande vid förhållanden.
Är de så djävla rädda för att göra fel så de hellre låter bli att göra saker?
Vi tjejer är ju fenomenala på att påpeka fel och det djävligt fort.
Män gillar inte någon sort kritik, absolut inga hemligheter.
Jag vill ha en vuxen man med egna intiativ, inte dresserad som få.
Våga vara vuxen och ta ansvar och egna beslut.
Jag har redan 3 barn på väg med det fjärde, känns som det räcker.
Tror nog tyvärr att detta blir de sista barnet.
Så känns det nu åtminstonde.
Håller på att bli dum i huvudet av allt djävla tjat och gnällande just nu.
Vak nätter, barn som pratar och går i sömnen.
Gnissling och gnälling halva dagarna.
Jag är sliten och trött.
Och på det en man som hellre spelar med polarna än att kolla om något kan göras eller hjälpas till med.
Känner även att en flytt kan bli ödesdigert för vårat förhållande.
Då får han kompisarna på närmare håll.
Altså, jag tycker det vore roligt för honom att ha sina kompisar men kommer de eller vi komma i första hand?
Kommer han då vilja umgås OCH spela eller blir det antingen eller, eller kombinerar de det.
Så de träffs och spelar någon gång eller sitter de ändå hemma hos sig själva och pratar över headset.
Jag vill ju rätt logiskt bygga upp ett nätverk av kompisar och familj där nere också.
I min värld träffs man inte och spelar, utan man pratar, dricker kaffe, kollar film eller går ut.
Kommer det verkligen gå att kombinera dessa världar?????
Det mina vänner är dagens fråga....
Nu kom till och med dammsugaren fram.
Hoppas inte han sliter ut latmasken så han får ryggskott...
Så nu ska jag ta min sura min och göra tårtbotten.
Känner att jag måste göra något ändå.
DÈ KRYP I KRÔPPEN.....
Vaknade med sjuka ryggsmärtor klockan 04.00.
Djävligt upphetsande.
Lämnade sängen för att kolla tv och vila en stund på soffan.
Linsan vaknade inte förrän jämnt innan 7. Fantastiskt.
Sen kom min man och minstingen.
Blöjbyte och börja tvätta.
Ner och sortera.
Kommer upp igen.
Vad tror du den lata gubben gör.
Vi har gjort upp att vi ska städa och fixa lite innan svärföräldrarna kommer imorgon.
Finns inte en chans att han ens börjat.
Nej, han ligger på rygg i sängen och håller på med datorn.
Nova-Lee har inte fått frukost eller kläder.
Jag blev så djävla grinig(ARE).
Så jag ringde mamma och sa;
Du behöver inte komma in och hjälpa till, för städintresset här finns inte.
Då skiter vi i det.
Sen fixade jag frukost till lillen.
Då gick det undan.
Upp kom han, åt och nu dammtorkar han.
Det kan han göra för jag har inga planer på att göra något.
Planerade även att baka, men det skiter jag också i.
Nu skiter jag ta mig fan i allt.
Tänker sitta här med min dator och inse att livet suger.
Det är som att ha en stor unge till eller en praktisk dresserad hund.
Han är effektiv vid tillsägelse men lite borde han väl komma på själv.
På prat om det så undrar jag?
Försvinner mäns tankeförmåga och logiskt tänkande vid förhållanden.
Är de så djävla rädda för att göra fel så de hellre låter bli att göra saker?
Vi tjejer är ju fenomenala på att påpeka fel och det djävligt fort.
Män gillar inte någon sort kritik, absolut inga hemligheter.
Jag vill ha en vuxen man med egna intiativ, inte dresserad som få.
Våga vara vuxen och ta ansvar och egna beslut.
Jag har redan 3 barn på väg med det fjärde, känns som det räcker.
Tror nog tyvärr att detta blir de sista barnet.
Så känns det nu åtminstonde.
Håller på att bli dum i huvudet av allt djävla tjat och gnällande just nu.
Vak nätter, barn som pratar och går i sömnen.
Gnissling och gnälling halva dagarna.
Jag är sliten och trött.
Och på det en man som hellre spelar med polarna än att kolla om något kan göras eller hjälpas till med.
Känner även att en flytt kan bli ödesdigert för vårat förhållande.
Då får han kompisarna på närmare håll.
Altså, jag tycker det vore roligt för honom att ha sina kompisar men kommer de eller vi komma i första hand?
Kommer han då vilja umgås OCH spela eller blir det antingen eller, eller kombinerar de det.
Så de träffs och spelar någon gång eller sitter de ändå hemma hos sig själva och pratar över headset.
Jag vill ju rätt logiskt bygga upp ett nätverk av kompisar och familj där nere också.
I min värld träffs man inte och spelar, utan man pratar, dricker kaffe, kollar film eller går ut.
Kommer det verkligen gå att kombinera dessa världar?????
Det mina vänner är dagens fråga....
Nu kom till och med dammsugaren fram.
Hoppas inte han sliter ut latmasken så han får ryggskott...
Så nu ska jag ta min sura min och göra tårtbotten.
Känner att jag måste göra något ändå.
DÈ KRYP I KRÔPPEN.....
Trasiga bettan...
Igår var vi till karlstad och införskaffade nya garderobsmöjligheter.
Fyndade sjukt bra i ikeas fyndhörna så jag är svin nöjd.
Träffade på en kompis från Hällefors också, så vi åt med dom på Max.
Trevlig och knepigt att världen är så liten, att man är på samma ort vid samma tillfälle.
Vi tog det lugnt och kollade omkring i 5 timmar.
Det var skönt och bättre än att sitta hemma i spöregnet.
När vi svängde in på gården hemma bara small det till i bakänden på bilen.
Tur att det hände hemma.
Jag blev helt chockad och kollade bilen.
Höger bakdäck är helt snett.
Ringde Svenne och frågade om det kunde vara bakaxeln.
Jo, det lät som de, men han kom in och kollade.
Mycket riktigt, under röven på gubbens sittplats var det veket.
Jag bara kände; Fan nu är vi utan bil hur länge som helst.
Ställde av bilen och annonserade ut skiten som reservdelsbil.
Pratade sen med en kompis som poängterade vilken tur att det inte hände på brattfors heden.
Det hade inte jag tänkt på.
Då hade vi ju kört åt helvete för däcket låser sig ju.
På sträcker som man kört flera tusen gånger så kör man ju mer på vana än vett.
Livsfarligt för den sträckan är allt annat än rak, och styra upp och stanna bilen där hade blivit i diket de.
Mina änglar och man var ju också med...SHIT....
Tänkte inte på det utan såg bara;
Hur fan ska detta gå nu då när jag inte orker gå långt eller länge?
Hoppas inget händer så man behöver iväg.
Man är sjukt beroende av bilen när man har den.
Fattar inte hur folk kan låta bli att ta körkort och hur låsta de egentligen blir.
Speciellt vi som bor i en ganska liten stad med värdelösa kommunikationer.
Får väl se vad som händer för vi ska skruva isär och kolla läget lite.
Det kanske går att svetsa lite provisoriskt så den håller i en månad till.
Idag var mitt blogg inlägg lika tråkigt som andras, men så blir det ibland.
Ni får också vara glada för att trottoaren vid våran gård tog sista musten ur bettan.
Annars kanske jag aldrig kunde skriva mer om mitt ljuvliga liv och underbara MIG ;)
Hahahaha
Fyndade sjukt bra i ikeas fyndhörna så jag är svin nöjd.
Träffade på en kompis från Hällefors också, så vi åt med dom på Max.
Trevlig och knepigt att världen är så liten, att man är på samma ort vid samma tillfälle.
Vi tog det lugnt och kollade omkring i 5 timmar.
Det var skönt och bättre än att sitta hemma i spöregnet.
När vi svängde in på gården hemma bara small det till i bakänden på bilen.
Tur att det hände hemma.
Jag blev helt chockad och kollade bilen.
Höger bakdäck är helt snett.
Ringde Svenne och frågade om det kunde vara bakaxeln.
Jo, det lät som de, men han kom in och kollade.
Mycket riktigt, under röven på gubbens sittplats var det veket.
Jag bara kände; Fan nu är vi utan bil hur länge som helst.
Ställde av bilen och annonserade ut skiten som reservdelsbil.
Pratade sen med en kompis som poängterade vilken tur att det inte hände på brattfors heden.
Det hade inte jag tänkt på.
Då hade vi ju kört åt helvete för däcket låser sig ju.
På sträcker som man kört flera tusen gånger så kör man ju mer på vana än vett.
Livsfarligt för den sträckan är allt annat än rak, och styra upp och stanna bilen där hade blivit i diket de.
Mina änglar och man var ju också med...SHIT....
Tänkte inte på det utan såg bara;
Hur fan ska detta gå nu då när jag inte orker gå långt eller länge?
Hoppas inget händer så man behöver iväg.
Man är sjukt beroende av bilen när man har den.
Fattar inte hur folk kan låta bli att ta körkort och hur låsta de egentligen blir.
Speciellt vi som bor i en ganska liten stad med värdelösa kommunikationer.
Får väl se vad som händer för vi ska skruva isär och kolla läget lite.
Det kanske går att svetsa lite provisoriskt så den håller i en månad till.
Idag var mitt blogg inlägg lika tråkigt som andras, men så blir det ibland.
Ni får också vara glada för att trottoaren vid våran gård tog sista musten ur bettan.
Annars kanske jag aldrig kunde skriva mer om mitt ljuvliga liv och underbara MIG ;)
Hahahaha
Bättre än andra
Ja jag kan ärligt säga att jag anser mig vara bättre än andra.
Inte alla andra men jävligt många.
Detta fjolliga svensson sätt och jantelagen är inte min stil.
Klart som fan att någon måste vara bättre än andra, annars skulle utvecklingen stå still.
I alla syften...
Vart vore vi om ingen hade uppfunnit saker som hygien, tvål, el, tv, dator, internet osv osv.
Listan kan göras enorm.
Givetvis menar jag inte att jag är i klass med uppfinnare och nobelpristagare.
Men jag anser mig ha klättrat högt på MIN livsstege.
Jag tror att alla har en egen stege av saker man vill uppfylla och nöjer sig med.
Min stege är lång men jag har klättrat högt.
Har även hänt att jag trillat ner ett par pinnhål men då kämpat mig upp igen.
Livet är hårt och oftast kan det uppfattas som orättvist.
Karma är ganska bra tro men systemet och lagar gör att karma inte kan fungera fritt.
Så jag tror inte att karma är svar på allt.
Hoppas jag, för då kan jag ligga djävligt risigt till ;)
Nej då, men ibland säger och gör man saker som inte är riktigt meningen.
Alla gör sina misstag.
Men att lära av dom och inte upprepa dom oberoende om det svider och gör ont,
är vad jag kallar personlig utveckling, då klättrar man på stegen.
Ibland måste man inse sanningen att gränsen är nådd och man måste släppa taget.
Det gör ont, speciellt om det handlar om relationer.
Men det är ett nödvändigt ont, för alla inblandade parter.
Man måste jobba sig genom smärtan och sen står man där starkare och mer utvecklad och erfaren i sig själv.
som den där fågeln, fenixfågel som uppkommer ur askan.
(När Fenix är nära att dö bygger den ett bo runt sig och dör där i. Sedan kommer dess ättling ut ur boet i form av en mask. Varianter på denna myt är att Fenix brinner upp då den dör och uppstår som en mask ur askan. Masken växer sedan till en ny fågel. Wikipedia)
Så tror jag livet är.
det känns som man nästan dör, eller jag som gillar att överdriva och gnälla, man vill dö.
Sen brinner man upp invärtes för att återkomma som ny och starkare av sitt gamla jag.
Livserfarenhet och återuppbyggnad.
Om folk visste vad jag gått igenom i mitt liv skulle de säkert förstå min speciella personlighet.
Jag har haft en ganska hård uppväxt, försökt att bygga upp mitt liv med den livserfarenheten jag haft.
Gjort en hel del misstag och fel val.
Jobbat mig så gott det går ur de, försöker ställa ting till rätta.
Förlorat en del på vägen och vunnit desto mer.
En del saker är bättre i det förflutna.
Men det kostar att lämna saker bakom sig.
För din hjärna är ju alltid med så minnena finns kvar.
Jag försöker minnas det bra och roliga för jag vill åldras lycklig över att mitt liv varit bra.
Men jag kommer säkert bli en riktig bitter gammal kärring som ingen vill vårda eller ta hand om.
Vi får väl se, för trots att jag är gammal så är det långt kvar till ålderdomen...
Inte alla andra men jävligt många.
Detta fjolliga svensson sätt och jantelagen är inte min stil.
Klart som fan att någon måste vara bättre än andra, annars skulle utvecklingen stå still.
I alla syften...
Vart vore vi om ingen hade uppfunnit saker som hygien, tvål, el, tv, dator, internet osv osv.
Listan kan göras enorm.
Givetvis menar jag inte att jag är i klass med uppfinnare och nobelpristagare.
Men jag anser mig ha klättrat högt på MIN livsstege.
Jag tror att alla har en egen stege av saker man vill uppfylla och nöjer sig med.
Min stege är lång men jag har klättrat högt.
Har även hänt att jag trillat ner ett par pinnhål men då kämpat mig upp igen.
Livet är hårt och oftast kan det uppfattas som orättvist.
Karma är ganska bra tro men systemet och lagar gör att karma inte kan fungera fritt.
Så jag tror inte att karma är svar på allt.
Hoppas jag, för då kan jag ligga djävligt risigt till ;)
Nej då, men ibland säger och gör man saker som inte är riktigt meningen.
Alla gör sina misstag.
Men att lära av dom och inte upprepa dom oberoende om det svider och gör ont,
är vad jag kallar personlig utveckling, då klättrar man på stegen.
Ibland måste man inse sanningen att gränsen är nådd och man måste släppa taget.
Det gör ont, speciellt om det handlar om relationer.
Men det är ett nödvändigt ont, för alla inblandade parter.
Man måste jobba sig genom smärtan och sen står man där starkare och mer utvecklad och erfaren i sig själv.
som den där fågeln, fenixfågel som uppkommer ur askan.
(När Fenix är nära att dö bygger den ett bo runt sig och dör där i. Sedan kommer dess ättling ut ur boet i form av en mask. Varianter på denna myt är att Fenix brinner upp då den dör och uppstår som en mask ur askan. Masken växer sedan till en ny fågel. Wikipedia)
Så tror jag livet är.
det känns som man nästan dör, eller jag som gillar att överdriva och gnälla, man vill dö.
Sen brinner man upp invärtes för att återkomma som ny och starkare av sitt gamla jag.
Livserfarenhet och återuppbyggnad.
Om folk visste vad jag gått igenom i mitt liv skulle de säkert förstå min speciella personlighet.
Jag har haft en ganska hård uppväxt, försökt att bygga upp mitt liv med den livserfarenheten jag haft.
Gjort en hel del misstag och fel val.
Jobbat mig så gott det går ur de, försöker ställa ting till rätta.
Förlorat en del på vägen och vunnit desto mer.
En del saker är bättre i det förflutna.
Men det kostar att lämna saker bakom sig.
För din hjärna är ju alltid med så minnena finns kvar.
Jag försöker minnas det bra och roliga för jag vill åldras lycklig över att mitt liv varit bra.
Men jag kommer säkert bli en riktig bitter gammal kärring som ingen vill vårda eller ta hand om.
Vi får väl se, för trots att jag är gammal så är det långt kvar till ålderdomen...
Livets val
Min man och jag var ju till göteborg mellan torsdag till lördag.
Vi hade det jättemysigt och lugnt.
Det enda vi gjorde var att chilla och mysa med varann.
Njöt av tystnaden utan alla måsten.
Vi passade dock på att fynda lite i Nordstan.
Vi fick ju inte något resturangmys då vi måste hålla ner utgifter så gott det går,
men hotellfrukoster klår det mesta.
Livet är gött...
Och vi är nöjda.
Men på fredagen började saknaden efter barnen göra sig påmind.
Vi är inte riktigt vana att vara utan våra barn.
De är inte vana att vara utan oss heller.
Evelina är ju van vid varannan vecka sedan många år tillbaka.
Linsan är otroligt mammig.
Nova-Lee är fortfarande liten och kräver inte så mycket än.
Linsan hade tydligen varit jättegnällig hela lördagen innan vi kom hem, men hon är inte van att vara från mig.
Det är mycket lätträknat dygnen hon varit från mig.
Där har jag mammas flicka.
Hon grät när vi kom hem för hon hade saknat oss så mycket.
Det var så skönt när bussen körde in på busstationen och barnen satt där och väntade på oss med mormor.
De arbetade stenhårt på att göra oss påminda om varför man behöver en time-out från änglarna ibland.
Det pratades och gräts i ett par timmar.
Men de lugnade ner sig efter att vi handlat mat och hyrt film till kvällen.
Vi mös med godis och film den kvällen med alla barnen, tom Evelina stannade hela kvällen.
På söndag morgon var rutinerna ikapp oss igen.
Klockan halv sex startade dagen med tjat om frukost, oboy och tv.
Välkommen till svensson livet.
Då pratade vi om livets val.
Detta med barn är ett val man gör.
För mig är det rätta vägen i livet.
Jag har alltid velat ha många barn.
När jag var liten så var det ju kärnfamiljen alla skillsmässobarn ville ha.
Efter några krachade förhållanden förstår man att kärnfamiljen inte alltid är bäst.
MIN FAMILJ ÄR BÄST, haha.
Jag skulle aldrig stanna i ett olyckligt förhållande för barnens skull.
Jag tror att barnen mår sämre när föräldrarne är olyckliga.
Rätt logiskt måste de ju det, för de känner på sig när saker inte är bra.
Deras sätt att hantera det gör ju oftast förhållanden ännu sämre,
för vilken normal människa står ut med trotsiga och gnälliga barn längre stunder.
Givetvis har barn perioder, men perioderna varvas med mycket goda stunder.
Utav mina barn är Linsan utan tvekan den som kräver mest i alla syften.
Hon är väldigt krävandes både psykiskt och fysiskt.
Hon kan vara sjukt gnällig och tjatig.
Fjollig och fåfäng som få.
Men ett barn som ger lika mycket tillbaks som henne finns nog inte.
Hon gör allt värt besväret.
Vi har börjat med seriösa planer på storflytten till gotland.
Jag ser fram emot och planerar hur och vad vi måste ha med oss.
Vinden är storstädad så vi har börjat sälja undan saker vi inte ska ha.
Vi planerar och beslutar hur vi ska göra för att få allt iordning innan flytten.
Har kollat lite hur barnomsorg och bostads läget är där.
Barnomsorg verkar vara lätt men boende är inte det lättaste där.
Verkar vara sjuka köer och/eller svindyra hyror.
Men man kan ju även kolla efter ett hyrhus...
Planerna går vidare och längtan efter att flytta härifrån är stor....
Hejpa so long.
Vi hade det jättemysigt och lugnt.
Det enda vi gjorde var att chilla och mysa med varann.
Njöt av tystnaden utan alla måsten.
Vi passade dock på att fynda lite i Nordstan.
Vi fick ju inte något resturangmys då vi måste hålla ner utgifter så gott det går,
men hotellfrukoster klår det mesta.
Livet är gött...
Och vi är nöjda.
Men på fredagen började saknaden efter barnen göra sig påmind.
Vi är inte riktigt vana att vara utan våra barn.
De är inte vana att vara utan oss heller.
Evelina är ju van vid varannan vecka sedan många år tillbaka.
Linsan är otroligt mammig.
Nova-Lee är fortfarande liten och kräver inte så mycket än.
Linsan hade tydligen varit jättegnällig hela lördagen innan vi kom hem, men hon är inte van att vara från mig.
Det är mycket lätträknat dygnen hon varit från mig.
Där har jag mammas flicka.
Hon grät när vi kom hem för hon hade saknat oss så mycket.
Det var så skönt när bussen körde in på busstationen och barnen satt där och väntade på oss med mormor.
De arbetade stenhårt på att göra oss påminda om varför man behöver en time-out från änglarna ibland.
Det pratades och gräts i ett par timmar.
Men de lugnade ner sig efter att vi handlat mat och hyrt film till kvällen.
Vi mös med godis och film den kvällen med alla barnen, tom Evelina stannade hela kvällen.
På söndag morgon var rutinerna ikapp oss igen.
Klockan halv sex startade dagen med tjat om frukost, oboy och tv.
Välkommen till svensson livet.
Då pratade vi om livets val.
Detta med barn är ett val man gör.
För mig är det rätta vägen i livet.
Jag har alltid velat ha många barn.
När jag var liten så var det ju kärnfamiljen alla skillsmässobarn ville ha.
Efter några krachade förhållanden förstår man att kärnfamiljen inte alltid är bäst.
MIN FAMILJ ÄR BÄST, haha.
Jag skulle aldrig stanna i ett olyckligt förhållande för barnens skull.
Jag tror att barnen mår sämre när föräldrarne är olyckliga.
Rätt logiskt måste de ju det, för de känner på sig när saker inte är bra.
Deras sätt att hantera det gör ju oftast förhållanden ännu sämre,
för vilken normal människa står ut med trotsiga och gnälliga barn längre stunder.
Givetvis har barn perioder, men perioderna varvas med mycket goda stunder.
Utav mina barn är Linsan utan tvekan den som kräver mest i alla syften.
Hon är väldigt krävandes både psykiskt och fysiskt.
Hon kan vara sjukt gnällig och tjatig.
Fjollig och fåfäng som få.
Men ett barn som ger lika mycket tillbaks som henne finns nog inte.
Hon gör allt värt besväret.
Vi har börjat med seriösa planer på storflytten till gotland.
Jag ser fram emot och planerar hur och vad vi måste ha med oss.
Vinden är storstädad så vi har börjat sälja undan saker vi inte ska ha.
Vi planerar och beslutar hur vi ska göra för att få allt iordning innan flytten.
Har kollat lite hur barnomsorg och bostads läget är där.
Barnomsorg verkar vara lätt men boende är inte det lättaste där.
Verkar vara sjuka köer och/eller svindyra hyror.
Men man kan ju även kolla efter ett hyrhus...
Planerna går vidare och längtan efter att flytta härifrån är stor....
Hejpa so long.
Göteborgmys
Nu sitter vi här på hotellrummet och softar.
Det är så skönt att bara ta det lugnt och göra vad man vill, när man vill det.
Vi har myst och promenerat lite i Nordstan.
Vi hittade Linsans födelsedagspresent, bälte till Johan och en laptopväska till mig.
Var även in på hemköp och köpte frukt och pastasallad, så nu behöver vi inte lyfte våra feta arslen ur sängen förrän imorgon till frukost.
Vi åker ganska tidigt imorgon men det känns inte som ett problem, då vi sparade flera hundra på att åka buss istället för tåg.
Svärmor ringde igår och talade om att de köpt en bil till oss.
En liten minibuss....
Men det var lite fix på den.
Ska ringa imorgon och kolla vad det är för fel.
Bildelar kan ju vara billigare här som vi har biltema och fixit.
Nu ska jag sätta mig på hela ryggen och stirra på folk som skriker av smärta...
FÖRLOSSNINGSKLINIKEN hahaha
Mitt favoritprogram.
Tänk att få bli så drogad under förlossning så man inte känner när det är dags att krysta???
Ändå skriker de??????????????????????????????????????
Det är så skönt att bara ta det lugnt och göra vad man vill, när man vill det.
Vi har myst och promenerat lite i Nordstan.
Vi hittade Linsans födelsedagspresent, bälte till Johan och en laptopväska till mig.
Var även in på hemköp och köpte frukt och pastasallad, så nu behöver vi inte lyfte våra feta arslen ur sängen förrän imorgon till frukost.
Vi åker ganska tidigt imorgon men det känns inte som ett problem, då vi sparade flera hundra på att åka buss istället för tåg.
Svärmor ringde igår och talade om att de köpt en bil till oss.
En liten minibuss....
Men det var lite fix på den.
Ska ringa imorgon och kolla vad det är för fel.
Bildelar kan ju vara billigare här som vi har biltema och fixit.
Nu ska jag sätta mig på hela ryggen och stirra på folk som skriker av smärta...
FÖRLOSSNINGSKLINIKEN hahaha
Mitt favoritprogram.
Tänk att få bli så drogad under förlossning så man inte känner när det är dags att krysta???
Ändå skriker de??????????????????????????????????????
30 åring till salu / Ensamtid med sämst ekonomi.
Ensamtid är inte riktigt min grej.
Blir nervös av att vara själv.
Kan vara skönt att sitta och chilla med barnen men om jag blir helt själv när de somnar eller något, då måste jag omedelbart göra något för att sysselsätta mig.
Börjer känna lite ångest igen, måste försöka få ordning på tillvaron så man inte blir deprimerad igen.
Men seriöst, finns det något som tär på psyket lika mycket som ekonomin.
Jag har inte hittat något värre än pengar.
Nu har vi levt på en inkomst i 3,5 månad.
Johan har tragiska besvär med csn.
Han hann inte klart med alla poäng förra terminen, då får du inget bevilljat förrän de är klara.
Men han lade ner sig rejält och fick fixat det på en månad.
Men då sätter det trasiga kugghjulet studiesamordnaren igång.
Det fungerade inte för Johan men tydligen ALLA andra att få in sina betyg till csn.
Hon är och kommer alltid att förbli en sur, gammal skata...
Men när han fick nog, åkte upp och satte sig så hon fick ringa csn och skicka betyget DÅ minsan fungerade allt.
Djävla kärring.
Men nu har ju csn lite tid på sig också.
Hoppas det snart löser sig för nu är det verkligen kris.
Ser bara en vecka i taget när det gäller mat.
Allt vi lyckas fixa ihop i taget.
Det är nog det som får mig så nervös.
Mina sjukpenningersättningsdagar tar slut den 17 mars så då är det bara grundersättningen kvar och den ligger på 180 kronor dagen...
Helt SINNESSJUKT.....
Vi hade planerat att jag skulle blanda dagarna från nyår men rätt logiskt har vi inte haft den möjligheten...
Skulle även lagt undan lite pengar till bil då min ALDRIG kommer gå igenom besiktning och är för liten.
Troligt, djävligt troligt....
Så om någon vill köpa min 30 åriga slitna kropp är den snart mycket billig...
Men tyvärr kan jag varken utföra avancerade sexuella övningar då mina höfter låser sig titt som tätt.
Inte heller hushållsarbete i längre stunder av samma anledning.
Men för kaffe drickande och gnällande är jag perfekt...
Jag tycker just nu att mitt liv suger om ingen har uppfattat det.
Men det går väl över som allt annat..
Annars svälter jag väl ihjäl eller får näringsbrist av allt mask jag kommer få då jag nu har hittat tillbaka till min gamla hobby, NAGELBITNING....
Sjukt äckligt egentligen men jag faller lätt tillbaka på det.
Tur jag är gravid och trött annars skulle jag supit, för sprit är fan godare...
Men det är klart, det är inte gratis och en sprithora är inte riktigt min grej.
MEN över till något bättre....
HP
Hp är min dator som tyvärr har krånglat lite.
Har bara haft den sedan mitten på januari och mellanslaget och usb uttaget har krånglat.
Ringde support så de skulle fixa det.
De kom seriöst hem på dörren och hämtade maskinen..
Sen kom de hem och levererade den också...
Helt fantastiskt...
Ni vet på min dörr, inte statoil eller ica eller nåt annat, utan min ytterdörr...
Men tyvärr hade de inte fixat allt till min tillfredställelse så jag ringde igen direkt.
Då talade de om att det kommer en serviceman och lagar datorn hemma.
Dagen efter kom han så nu kan jag skriva ALLT utan frustration att mellanslaget springer iväg.
Ingen knapp var väl så använd som tillbaka raderings knappen innan...
Nej nu ska jag väcka gubben för bärhjälp ner i tvättstugan så vi kan börja slava där också...
Hoppas ni har det bättre än mig, vilket inte är så svårt...
HEJPA
Blir nervös av att vara själv.
Kan vara skönt att sitta och chilla med barnen men om jag blir helt själv när de somnar eller något, då måste jag omedelbart göra något för att sysselsätta mig.
Börjer känna lite ångest igen, måste försöka få ordning på tillvaron så man inte blir deprimerad igen.
Men seriöst, finns det något som tär på psyket lika mycket som ekonomin.
Jag har inte hittat något värre än pengar.
Nu har vi levt på en inkomst i 3,5 månad.
Johan har tragiska besvär med csn.
Han hann inte klart med alla poäng förra terminen, då får du inget bevilljat förrän de är klara.
Men han lade ner sig rejält och fick fixat det på en månad.
Men då sätter det trasiga kugghjulet studiesamordnaren igång.
Det fungerade inte för Johan men tydligen ALLA andra att få in sina betyg till csn.
Hon är och kommer alltid att förbli en sur, gammal skata...
Men när han fick nog, åkte upp och satte sig så hon fick ringa csn och skicka betyget DÅ minsan fungerade allt.
Djävla kärring.
Men nu har ju csn lite tid på sig också.
Hoppas det snart löser sig för nu är det verkligen kris.
Ser bara en vecka i taget när det gäller mat.
Allt vi lyckas fixa ihop i taget.
Det är nog det som får mig så nervös.
Mina sjukpenningersättningsdagar tar slut den 17 mars så då är det bara grundersättningen kvar och den ligger på 180 kronor dagen...
Helt SINNESSJUKT.....
Vi hade planerat att jag skulle blanda dagarna från nyår men rätt logiskt har vi inte haft den möjligheten...
Skulle även lagt undan lite pengar till bil då min ALDRIG kommer gå igenom besiktning och är för liten.
Troligt, djävligt troligt....
Så om någon vill köpa min 30 åriga slitna kropp är den snart mycket billig...
Men tyvärr kan jag varken utföra avancerade sexuella övningar då mina höfter låser sig titt som tätt.
Inte heller hushållsarbete i längre stunder av samma anledning.
Men för kaffe drickande och gnällande är jag perfekt...
Jag tycker just nu att mitt liv suger om ingen har uppfattat det.
Men det går väl över som allt annat..
Annars svälter jag väl ihjäl eller får näringsbrist av allt mask jag kommer få då jag nu har hittat tillbaka till min gamla hobby, NAGELBITNING....
Sjukt äckligt egentligen men jag faller lätt tillbaka på det.
Tur jag är gravid och trött annars skulle jag supit, för sprit är fan godare...
Men det är klart, det är inte gratis och en sprithora är inte riktigt min grej.
MEN över till något bättre....
HP
Hp är min dator som tyvärr har krånglat lite.
Har bara haft den sedan mitten på januari och mellanslaget och usb uttaget har krånglat.
Ringde support så de skulle fixa det.
De kom seriöst hem på dörren och hämtade maskinen..
Sen kom de hem och levererade den också...
Helt fantastiskt...
Ni vet på min dörr, inte statoil eller ica eller nåt annat, utan min ytterdörr...
Men tyvärr hade de inte fixat allt till min tillfredställelse så jag ringde igen direkt.
Då talade de om att det kommer en serviceman och lagar datorn hemma.
Dagen efter kom han så nu kan jag skriva ALLT utan frustration att mellanslaget springer iväg.
Ingen knapp var väl så använd som tillbaka raderings knappen innan...
Nej nu ska jag väcka gubben för bärhjälp ner i tvättstugan så vi kan börja slava där också...
Hoppas ni har det bättre än mig, vilket inte är så svårt...
HEJPA
