Virripedia

Idag är en riktig skit dag.
Vaknade med sjuka ryggsmärtor klockan 04.00.
Djävligt upphetsande.
Lämnade sängen för att kolla tv och vila en stund på soffan.
Linsan vaknade inte förrän jämnt innan 7. Fantastiskt.

Sen kom min man och minstingen.
Blöjbyte och börja tvätta.
Ner och sortera.
Kommer upp igen.
Vad tror du den lata gubben gör.
Vi har gjort upp att vi ska städa och fixa lite innan svärföräldrarna kommer imorgon.
Finns inte en chans att han ens börjat.
Nej, han ligger på rygg i sängen och håller på med datorn.
Nova-Lee har inte fått frukost eller kläder.

Jag blev så djävla grinig(ARE).
Så jag ringde mamma och sa;
Du behöver inte komma in och hjälpa till, för städintresset här finns inte.
Då skiter vi i det.
Sen fixade jag frukost till lillen.

Då gick det undan.
Upp kom han, åt och nu dammtorkar han.

Det kan han göra för jag har inga planer  på att göra något.
Planerade även att baka, men det skiter jag också i.
Nu skiter jag ta mig fan i allt.
Tänker sitta här med min dator och inse att livet suger.
Det är som att ha en stor unge till eller en praktisk dresserad hund.
Han är effektiv vid tillsägelse men lite borde han väl komma på själv.
På prat om det så undrar jag?

Försvinner mäns tankeförmåga och logiskt tänkande vid förhållanden.
Är de så djävla rädda för att göra fel så de hellre låter bli att göra saker?
Vi tjejer är ju fenomenala på att påpeka fel och det djävligt fort.
Män gillar inte någon sort kritik, absolut inga hemligheter.
Jag vill ha en vuxen man med egna intiativ, inte dresserad som få.
Våga vara vuxen och ta ansvar och egna beslut.
Jag har redan 3 barn på väg med det fjärde, känns som det räcker.

Tror nog tyvärr att detta blir de sista barnet.
Så känns det nu åtminstonde.
Håller på att bli dum i huvudet av allt djävla tjat och gnällande just nu.
Vak nätter, barn som pratar och går i sömnen.
Gnissling och gnälling halva dagarna.
Jag är sliten och trött.
Och på det en man som hellre spelar med polarna än att kolla om något kan göras eller hjälpas till med.

Känner även att en flytt kan bli ödesdigert för vårat förhållande.
Då får han kompisarna på närmare håll.
Altså, jag tycker det vore roligt för honom att ha sina kompisar men kommer de eller vi komma i första hand?
Kommer han då vilja umgås OCH spela eller blir det antingen eller, eller kombinerar de det.
Så de träffs och spelar någon gång eller sitter de ändå hemma hos sig själva och pratar över headset.

Jag vill ju rätt logiskt bygga upp ett nätverk av kompisar och familj där nere också.
I min värld träffs man inte och spelar, utan man pratar, dricker kaffe, kollar film eller går ut.
Kommer det verkligen gå att kombinera dessa världar?????
Det mina vänner är dagens fråga....

Nu kom till och med dammsugaren fram.
Hoppas inte han sliter ut latmasken så han får ryggskott...

Så nu ska jag ta min sura min och göra tårtbotten.
Känner att jag måste göra något ändå.

DÈ KRYP I KRÔPPEN.....