Virripedia

Och rubriken handlar inte om min man...
Den handlar om min pappa som vi hälsar på.

Vi tog en tripp till norge för att kolla över bilen och diskmaskinen.
Vi har en ny bil som det var lite småfix...
Eller små och små är lite fel, för det djävla centrallåset bara krånglar men nu har vi en teori om relät.
Har varit iväg till arvika skroten och köpt ett nytt låshus till förardörren, men det är samma fel än.
Känns som 500 bortkastade kronor då jag skulle förstå om pappa inte vill skruva ut den igen.
Lätt att han lagt ner 5 timmar effektiv arbetskraft på dörrdjäveln.
Den har suttit fast, krånglat och han har försökt fått ordning på den innan vi köpte en ny.

Men det fungerar inte ändå så nu har han plockat isär den gamla för att kolla ordentligt över funktionen.
Den får tydligen strömimpulser för länge...
Hmmm, tappade bort mig redan vid trasigt centrallås....
Men, men bara han vet vad han gör ska det nog bli bra.

Nu kollar han den trasiga diskmaskinen som vi också ryckte med oss.
Får väl se om det blir någon ordning på den.

Så nu blev vi kvar här en dag extra för det är inget att passa hemma förrän imorgon,
då Linsan ska kolla sin tand igen.
Men det är gott...
Det är nästan lika lugt och stillsamt som på gotland.
Hahaha stillsamt tycker vi, oerhört tempo tycker de på gotland.
Lite kul med mixade tempon i olika stadier av livet.
Vi tycker dagar utan möten, träffar och passning av tider är lugnt.
De tycker att vårat enorma kaos och spring och tjat från barn är tempo....

Vi har äntligen fått boende på gotland.
En tjusig 5;a i Hemse.
Det är ett radhus i ena änden.
Precis lagom stort för våran enorma familj.
Pratade med Evelina och hon valde att börja skola i Hemse istället.
Så jag har fixat skola och dagis till barnen.
Linsan och Nova-Lee får ett dagis jättenära som det fanns plats på direkt...
Bredbandet är flyttat så tyvärr blir vi av med vårat den 1 augusti för snabbare inkoppling där nere.

Allt klart nu är det bara den förbaskade lastbilen kvar.
Tips om billiga lastbils uthyrare mottages varmt.....

Hejpa nu ska det ammas...

Hur lätt är det egentligen att lära gamla hundar att sitta.
Nu kan jag faktiskt inte hävda att min hund är speciellt gammal heller.

Vi har haft ett förhållande i 2,5 år.
Inte speciellt länge men det känns som för alltid.
Vi har hunnit med otroligt mycket.
Sprungit fram i förhållandet för vi är gifta med 2 barn redan.
Men förhållandet känns rätt.
Ni vet när man i livet träffar mannen som gör att alla bekymmer är småsaker och livet är underbart.
Inte pirret i magen utan känslan av att han är the one / din enda själsfrände.
Man känner att man kompleterar varann mer än man är för lika.
Vad jag specifierar är KÄRLEKEN....



Men ändå så kommer det saker som man känner, varför i HELVETE ska det vara så DJÄVLA svårt att lära sig.
Egentligen är det skitsaker men när man vägrar lära sig saker på 2,5 år så blir man trött.

1.Se när det behöver plockas undan saker.
De kan ju inte vara osynliga för män utan de ligger lika mycket i vägen för dom.

2. Matrutiner.
Har inte barnen ätit på 2 timmar så kan det vara bra att ge de lite tilltugg innan man åker någonstans.

3. Planera.
ALLT i allmänhet.
Det är mycket som ska förberedas och fixas innan allt när man har barn, hänviser även till förregående punkt.
ALLT hinns faktiskt inte med i sista stund.

4. Fritid.
På riktigt, hur mycket fritid och egna intressen tror män att man på riktigt kan ha när man har småbarn.
När barnen är några år så de leker själva eller om du bara behöver några timmars sömn,
då kan man ha egna intressen.
Annars får man göra saker när man hinner eller när barnen sover.

5. Tvätt.
Dagens maskiner är lätt idiot säkra.
Hade det varit en telefon eller gps så hade ni garanterat kunnat bygga isär och ihop den i molekyler.
Sen behöver tvätten vikas.
Då är ni lika praktiskt lagda som ni skulle vika med boxinghandskar.

Är det meningen att man får ta det man får för det går inte att lära män saker överhuvudtaget.
Jag tror att alla hoppas på vissa förbättringar, inte perfektion men lite anpassning.

Jag vet inte, känner mig bara trött och sliten med för lite hjälp.
Men det blir väl bättre säger den hopplösa grodan....

Så nu vet du Johan...
Gör nytta villket du förmodligen kommer göra i några veckor, sen är vi tillbaka på denna punkt IGEN......
DO IT......

Nu ska jag äntligen försöka hinna med ett litet inlägg.

Jag fick barn för några veckor sen och det har varit späckat schema minst sagt.
Fick ju inte till första utlovningen men till den andra,
altså den 4 juni fick jag en liten dotter till.
Förlossningen gick bra men fort och mycket smärtsamt.
1,5 timme för värkarbete gör ont, MYCKET ONT.
Men det är klart, då är det fort över också.

Veckan efter sprang vi överallt kändes det som,
för vi hade ju planerat att få på måndag så den veckan vi väntade hemma var ju tom.
Men nu är vi på semester på gotland och har varit här hela veckan.
Ska vara en vecka till. SKÖNT....
Me like, för när vi kommer hem blir det bara att köra igång.
Allt ska packas så gott det går.

Än så länge har vi ingenstans att bo.
Fick inte huset då ingen har jobb.
Konstigt då han faktiskt vetat om det i en månad men ändå hållt huset???
Hävdar han, tror dock han redan hyrt ut det eller att han helt enkelt inte gillade oss.
Vägrar fjäska, det måste finnas något annat.
Fast det verkar vara helt djävla omöjligt.
Har förstått att det är svårt men omöjligt kan det inte vara.

Har även kollat med gotlandshem om förtur.
Glöm det om du inte redan hyr av gotlandshem eller är socialt utredd.
Vem vill vara utredd av socialen för att få lägenhet?
Vi försöker så gott det går att slippa socialen.
Psykiskt sjukt...
Allt är psykiskt sjuk.

Hahaha när man pratar om trollen så står de i farstun.
Nu ringde svärmor och lämnade ett nummer till ett hus.
Ringde och klockan 14.00 ska vi kolla på ett till hus....
Nice och det var totalt billigare...

Så nu ser vi lite ljus i den mörka tunneln nej men den omöjliga sökningen kanske är över...

Men nu har jag som vanligt inte tid med detta här, för jag måste mata bebisen som btw heter Nemi-Liz...
Visst är det gulligt.....

Hejsan.

Nu sitter jag här och är grymt deprimerad.
Har känt detta ända sedan i måndags då jag var ner till Karlstad på specialist mödravården.
Jag hade blivit lovad en igångsättning utav humantära skäl.
Jag har ju liksom gått med pinvärkar i 6 veckor.

Fick träffa en läkare som vägrade mig detta,
fast jag kunde tänka mig ligga kvar på sjukhuset, dela rum, utan min man.
Alla som känner mig vet att detta är inget jag är villig till för nageltrång.
Jag stannar aldrig längre än nödvändigt på sjukhus.
Har för fan till och med rymt en gång för jag inte ville vara kvar.

Jag har inte gjort annat än räknat ner dagarna tills min igångsättning.
Nu blev det inget och jag känner bara hopplöshet.
Skälet enligt journalen är att min livmoder har mognat 50 % och är öppen 2-3 cm.
De hoppas att jag ska komma igång av mig själv.

Fast som löftet är nu så är jag lovad ett rum på bb med värkstimulerande dropp till fredagen klockan 8.00.
Då ska de inte ens läkarundersöka utan bara köra igång.
Men de hinner väl ändra sig så jag tänker ringa en gång till för att kolla.
Kör även själv ner för det blir billigare med 40 kronor på dygnsparkeringen
än att skaffa skjuts fram och tillbaka.
Jag åker hem så fort jag får för då är ju bebisen i vecka 38+0 så det ska gå smidigt.
Tycker de inte jag behöver en full nattsömn på 7 veckor behöver jag inte vila 2 dygn på sjukhus heller.

Har även fått för mig att det är fel på barnet i magen.
Tycker de kan vara lite arroganta och kolla för dåligt.
Sista besöket kollade de inte ens hjärtljud fast hon alltid haft höga.

Pratade sedan med mina ordinarie barnmorskor och de kunde inte förstå
vad som hänt för de borde gjort ultraljud tyckte de.
Därför tror jag att det är fel på fosteret.
De har säkert sett på det obligatoriska ultraljudet att barnet har något avvikande.
Har försökt att googla det men det finns inget samband mellan höga hjärtljud och cp skador.
Kön kan dock ha en betydelseför hjärtljuden.

Och även urinväginfektioner.
Tur jag inte visste det när jag väntade Nova-Lee.
Där hade jag 5 urinvägsinfektioner och hon är hur normal som helst.
Tack och lov.

Jag vill inte ha ett barn med cp skador.
Jag vill ha ett relativt normalt svensson liv.
Jag känner att jag inte vill klämma ut ungen ifall det är "fel" på henne.
Jag har ingen ork eller lust till något längre.

JAG är fullt medveten om att det blir mycket JAG och att allt verkar cirkulera kring mitt JAG.
Men jag tror inte att jag kan älska ett annorlunda barn.
Även om det är mitt.
De säger att man älskar sina barn oavsett.
Och att dessa barn väljer sina föräldrar.
Är dock väldigt tveksam till dessa påståenden.

Jag har drömt att jag föder barnet och sedan bara avviser det.
Vägrar att röra det, skjuter det ifrån mig och frågar efter socialarbetare.
Sen vaknar jag.
Undrar om jag inte är knäpp eller på väg att bli det.
Hoppas att alla känner så här någon gång under graviditeten.

Man får som nybliven mamma inte tänka och känna så för man ska vara lycklig.
Men tänk om det inte är något att vara lycklig för.
Ett barn är ett barn men om det är "fel" på de så är de ju liksom defekta.
Ingen önskar defekta saker inte ens barn.
Jag vet att de inte är "saker" men det är en mycket jobbig känsla.

Jag är inte rädd för att föda bara resultatet av förlossningen.
Tänk om jag inte kan känna kärlek och moderskänslor till detta barn
som vållat mig sådana smärtor under längre tid.