Dear future husband
Här är lite saker som kan vara bra att veta.
Jag kommer aldrig att BEHÖVA dig.
Väljer vi att ha en relation så beror det inte på dina skills utan att jag VILL ha dig.
Eventuellt kan dina sexuella skills göra dig hyfsat oumbärlig.
Givetvis kan jag behöva hjälp men MITT liv kommer fortsätta och rulla på vare sig du är närvarande eller inte.
Vill du vara behövd kan jag peka på "needy", behövande och desperata kvinnor på alla orter.
Du vet kvinnor som behöver hjälp med allt från att hämta en pizza, köras överallt, bära saker, hänga tavlor och inte att förglömma ekonomin.
I'M NOT ONE OF THEM...
Men OM jag däremot VÄLJER att dela mitt liv med dig kommer jag förvänta mig att komma i relativt första hand efter barnen så klart.
Jag kommer ALDRIG acceptera att vara någon reservplan igen.
Dessutom så kommer jag GE minst lika mycket som jag får/tar.
Jag drar på bagage men så länge du är lyhörd och tålmodig kommer du lyckas.
I dessa orter är jag ett djävla kap,
jag har jobb, körkort, bil, egen lägenhet och är både trevlig och snäll.
Kunde säkert varit mer fröjdefull för ögat men ALLT beror ju på betraktaren.
Missförstå mig rätt, jag är absolut inte ful men klart som fan att det finns snyggare.
Dock hela paketet som bjuds på i denna slappa kropp går inte av för hackor. 😂.
Detta är det bästa med att blivit lite krossad, lite bränd, lite utnyttjad och lite förd bakom ljuset.
Man VET vad som sökes och varningsteckenen.
Tyvärr blir man även bitter, tveksam, misstänksam och djävligt osäker.
Men ALLT SOM INTE DÖDAR DET HÄRDAR.
Så kommer du innanför skalet är du speciell, troligen väldigt tålmodig eller djävligt grym på att föra mig bakom ljuset.
Så med dessa varningens ord så önskar jag eventuella intressenter LYCKA TILL...
Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då.
Hejsan vänner/stalkers/följare/utredare.
Tänkte köra all-in idag och berätta varför jag tar vissa saker hårdare än nödvändigt.
Alla som följt mig på sistone har koll på att jag numera är totalt singel.
Valde att släppa för att slippa förnedra mig själv mer genom att stå på kanten o vänta.
Så genom det beslutet fick jag ett inre lugn men känner saknaden fortfarande (givetvis).
Vet dock att detta är det bästa beslutet för oss.
Både för mig som behöver ta hand om mig själv och hans vägran att komma över saker.
Så över till mitt.
Har som sagt rännat lite hos gynekologen, efter riktiga nedre magsmärtor.
Är ju nu på ännu en till penicillin kur.
Har/hade inflammation i livmodern och äggledarna.
Huvudorsaken till detta var att jag TROTS skydd (spiral) hade varit gravid.
Fostret var bara några veckor och givetvis dött.
Så därav min osäkerhet, känslighet och bristen på att tåla alkohol.
Jag blir på riktigt totalt djävla dum i huvudet när jag har graviditetshormoner i kroppen.
Kan inte tänka rationellt eller uppföra mig klokt.
Genom medicineringen så tog kroppen hand om avlägsnandet själv så nu är allt tomt och klart så att säga.
Så är nu på bättringsvägen och kan tänka klarare än på länge.
Inget som inflammationen kan "fastna" i så att säga.
Första gången jag tagit mig med det preventivmedlet.
En hel del andra skydd VET jag inte fungerar.
Utav mina 5 barn är 1 helt planerat.
Övriga har kommit med skydd eller snabbare än beräknat.
Har inte velat berätta men har nu råkat försäga mig till några så skiter faktiskt i vilket.
Men förstår att detta kan sätta vissa i sämre dagar och genom att ge mig onödig sympati.
Söker inte sympati för detta för är det menat så hade det klarat sig.
Så enkelt är det.
För till info så är jag inte dumpad utan jag "hinner" avsluta först då JAG inte är konflikträdd.
Dock har det dragit igång griller i huvudet på mig.
Jag är inte klar, fler barn önskas....
Soo over and out...
Hjärnan o hjärtats kamp
Ni vet känslan där hjärnan skriker HIT MEN FAN INTE LÄNGRE, GRÄNSEN ÄR NÅDD.
Då blöder istället hjärtat.
Det är en stor konflikt inombords.
Man blir nerstämd, börjar höra röster 😂 och funderar VA FAN HÅLLER JAG PÅ MED....
Så man kör på för att hitta lösningar och följer sitt hjärta.
Kanske inte det klokaste alla gånger men jag tänker inte dö i vetskap om att jag inte försökte att hitta lyckan.
Inte ofta man träffar en man som man blir lugn bara av att vara nära, men samtidigt är det samma man som ger en ångest så man tror att man är menad att dö nu och djävligt ensam.
Har för övrigt ganska mycket ikring mig på andra plan än bara kärlek.
Min kropp är slut, jag har ingen hungerkänsla om det inte luktar god mat.
Näringsvärden i kroppen är under all kritik så vågar seriöst inte göra årskontrollen just nu.
Inte fan förlorar jag vikt iaf.
Är nu på penicillin kur nummer 7 & 8 sedan juni😳.
Japp ni läste rätt, jag får två i taget.
Avslutade förra dubbla i torsdags och fick ny i tisdags.
Inflammationen i min livmoder och äggledare vill inte försvinna så nu fick jag avlägsna spiralen också.
Så bara för att ha nåt att gnälla om så får jag varken trösta mig med knulla eller alkohol.
Väldigt mycket av depp situationen gör att man tappar livsgnistan då.
Finns ju inget bättre sätt att rensa hjärnan än varmt bad, tårar och en kanna vin.
Men, men ska det ändå suga kan det fan göra det rejält.
Dagens jobb blev inställt också så korsar fingrarna att tvättstugan är ledig så kanske jag kan få gjort det innan älsklingarna kommer hem imorgon.
Så detta inlägg borde ingen tagit åt sig av😂
