Virripedia

Precis så känner jag mig.

Är trött, sliten och grinig.

Försöker få dagarna att gå utan att fräsa åt för många.

 

Idag så låg jag i badet, yes thats right LÅG i badet.

Mina svullna fötter och muskelsmärtor har ju gett sig så några muskler är kvar för att få mig i och ur badet.

Det ända jag tänkte på var den sista månaden.

Jag har nog praktiskt taget varit liggandes åtminstonde 70 % av dygnet.

Eller ligga och ligga är väl lite lögn då jag satt och sov i flera veckor också.

Detta berodde dock inte enbart på graviditeten utan mer på alla mystiska bakterier och virus som verkar hitta in i min kropp just nu.

Kan lätt använda endast en hand för dagar som jag känt mig pigg senaste månaden.

Men den sista månaden känner jag att mina övriga barn har blivit åtsidosatt för att jag ska lyckas hålla denna inne.

Nu när hon är redo då verkar hon inte vilja komma ut.

Så först var det vila för sjukdom och förvärkar sen bara för sjukdom.

De övriga har fått komma till mig hela tiden.

Det är ingen rolig känsla för ett kontrollfreak som mig.

Jag räcker inte till som mor och skaffar tydligen en till.

Givetvis kan alla bli sjuka men som gravid har du sämre immunförsvar osv....

 

Börjar få tillbaka den otäcka känslan som uppkom i början på graviditeten.

Jag är fullt medveten om att detta är förbjudna tankar och inget man ska prata om men detta är min blogg så jag skriver vad jag vill....

Jag kan känna ibland att detta barn är oönskat.

Var så otroligt tveksam i början då det inte kunnat komma på en mer olämplig tidpunkt i livet.

Och nu känner jag att barnet som inte vill ut redan tar för stor plats i syskonskaran med min tid.

Hoppas dessa förbjudna känslor och tankar försvinner när jag väl får kämpa för att få ut henne, och hålla henne i min famn.

Min värsta mardröm är att få ett barn som jag inte älskar, så kallad förlossnings depression.

Säger alltid att jag gör allt och går över lik för mina barn.

Det gör jag (än så länge)....

 

Det är svårt att känna sig otillräcklig för sina barn på jorden och vänta ett till.  

Verkligen inget har blivit som man tänkt sig.

Vet att jag låter grym och helt psyk men tyvärr så har jag det jobbigt.

Om du har smärtor varje dag och inte orkar hälften av vad som behöver göras så tappar mycket av livet mening.

Alla människor vill klara sig själv (hoppas jag)...

 

Herregud, jag ligger i skilsmässa fortfarande så alla planer har blivit rubbade.

Som det ser ut just nu är det ingen höjdare, jag är sur och han har återgått till rutinerna som vållade skilsmässan.

När jag var liggandes var jag sjukt beroende av han och då gjorde han allt utan tillsägelser.

Märkligt att saker bara flyter när de måste och inte av samarbetsvilja?

 

Så vi får väl se hur detta slutar, men med lite vilja och ork så kommer säkert allt att lösa sig som det måste...

 

 

 

 

Hejsan.

Nu är det bortimot hundra år sen jag skrev något här.

Fast jag har jättemycket att säga (som vanligt)...

Nej men lite uppdatering är:

 

Fysisk/Psykisk form:

Jag är mycket gravid just nu.

Går in mot slutet, bara 21 dagar till BF kvar.

Har tyvärr haft lite komplikationer som graviditetsdiabetes, förvärkar, bihållsinflammation X 2, lunginflammation, öroninflamation, muskelbristning i magen och vatten i benen.

Så mina journaler är tjocka som en bibel då de har samkörda journaler här så alla inom sjukvården ser alla besök som man gör inom den sektorn.

Har varit inlagd några nätter på sjukhus också och går nu på bricanyltabletter hemma som är mycket effektiva.

Och håller på att avslutar min 2;a pennicillinkur nu.

När 1;a bihållsinflamationen var på gång fick jag prova något nytt och smärtsamt.

Spolning av bihålor.

Det är smärtsamt, obehagligt och mycket äcklligt.

Fast tack och lov mycket effektivt....

Psykiskt går det mycket bättre, ser faktiskt verkligen fram emot en bebis nu.

Har förberett kläder, säng, köpt en helt ny vagn och packat bb väskan.

Det var en lång väg hit då mitt förhållande närmade sig stupet så en bebis kändes mer som en belastning än glädje.

Min största rädsla var att detta barn skulle komma till världen och inte vara älskat och jag helt psyk...

 

Förhållandet:

Jo, vi har hittat tillbaka till varandra (hoppas jag)...

Jag är ju utav den negativa pessimisten som hela tiden tänker, får se hur länge förändringarna håller i sig, undrar hur det blir när vi får den nya bebisen.

OSV OSV.....

Men det har känts bra några månader nu, började tillockmed använda min vigselring och ändrade min förhållande status på fb....

Så nu räknar jag mig inte som singel längre.

Så ALLA som är ute efter min slappa, glappa kropp får hejda sig nu ;))))

 

Funderingar:

Har även lite funderingar kring andra människor som vanligt.

Funderar på andras förhållanden och hur man tänker.

Jag gillar själv yngre killar fast föredrar om de är "torra bakom öronen" så att säga.

Har sett lite folk som kan ha 15-20 års åldersskillnad i förhållandet.

Tycker det skulle vara okej om den ena parten var 30-35 och den andra runt 50.

Men när ena parten är 30-40 och ger sig ner i 18-20 så vette fan altså.

Är verkligen åldern bara en siffra eller är det bara desperata människor som säger det.

Tänker en del på detta troligen för att min äldsta är ju snart 16 år och jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle INTE uppskatta om hon kom hem med en 30-35 åring.

Vet ju själv skälet till varför jag gjorde det och jag vill ju gärna tro att mitt hem är tryggaste, mysigaste platsen på jorden ;)

Men på riktigt, vad är det för känslor man får för barn...

Borde det komma fram lite pedofilvarningar, eller är det skyddsinstinkten som kommer fram kombinerat med troligen massor av dålig sexuella erfarenheter och förhoppningsvis massor av uthållighet.

Givetvis kan man vara 30 och knappt fått sig något men är du 18 är risken större...

Varför i helvete skulle man vilja lära någon allt.

Måste nog vara mer moderskänslor när kvinnan är äldre, kvinnor har ju en förmåga att vilja hjälpa allt och alla.

Fast alla kvinnor säger att de vill ha en man....

Jag kan lova av egen erfrenhet att du hittar INTE en man som är under 25...

Oftast inte efter det heller utan du får själv forma han till det du vill.

Vill även tillägga att jag inte raggade 18 åringar  efter 23 års ålder....

Jag har barn och de får faktiskt skaffa sig egna lekkamrater ;)

 

Men nu har jag tänkt klart för idag...

Så om du har någon åsikter om detta lämna gärna en kommentar.

Men gillar inte anonyma kommentarer som frågar om mitt privatliv.

Känner du mig, lämna ett litet påhittat alias så jag vet vem du är....

 

So long fuckers... 

Keep in touch...