Rättigheter att känna
Kommer in på bloggen och hela sidan har förändrats så det var några knapptryckningar för att hitta ikring.
Men över till dagens ämne.
Har man rättigheter att vara ledsen när man själv försätter sig i situationen?
Man går genom livet och gör val (på gott och ont)...
Man hoppas alltid att valen gör livet mer drägligt att överleva så länge som möjligt,
men oftast förändrar sig människor i olika takt och en del utvecklas inte alls
utan står bara och trampar och nöjer sig.
Tyvärr efter lite nyfikna samtal och googlandet så verkar det som människor som nöjer sig oberoende hur livet suger (i mina ögon då) är de lyckligare
Jag är en människa som har svårt för att nöja sig.
Jag gillar passion, sex, familjelivet, gemensamma förändringar, mat och prata...
Att stampa och nöja sig för man inte tror man är värd bättre ligger inte för mig.
Vissa saker är ju fantastiskt i livet som det är.
Fast det är oftast saker man inte kan förändra utan man får lov att nöja sig.
Som naturen, vi leter alltid det vackraste i omgivningarna men nog fan är vi medvetna om bristerna där med.
Fast det är inget som vi hänger upp oss i.
Våran makt över alla andra är för liten, alla villl inte samma saker här i livet.
.
Det är kanske mig det är fel på, inte de flesta andra som jag förmodar.
Förutfattande meninger är inte att leka med.
De kan också göra en olycklig för man vågar aldrig göra något.
Kan inte vinna utan chanser....
Frågan är bara vad förlorar man och är det värt det ??????
Kommentarer är välkommna här, nu syns dock inte kommentarer förrän jag godkänt de och utan igenkännande signatur kommer de aldrig synas ;)
Medicinerad semester....
Hejsan.
Nu har tösera och mammuten varit på en 6 dagars semester på fastlandet.
Det var såååå lugnt och skönt tills minstingen Nemi-Liz kommer på att vattenkoppar har vi inte haft förrut.
Så på en semester är det lite mer sport.
Efter några dagar med utslag och blåsor lyckades jag få 1177 att skriva ut tavegyl över telefon.
Tragiskt bara att jag då var i hålan som gud glömde eller om han har fördömt den,
så en extra sväng till Karlstad var mycket upphetsande ;)
Tur Karlstad är underhållandes iaf.
Så nu tvingar jag i minstingen tavegyl på kvällen så hon kan sova utan att riva sönder sig MER...
Och när jag säger tvingar så menar jag det; sätter henne i famnen, böjer bak huvudet, tvingar in sprutan och håller för näsan tills hon svalt.
Låter hemskt men vad gör man då.
Muta och fjäsk försöker jag bara med några gånger sen övergår det till hot sen blir det tvång.
Hårt att vara barn här fast inte lätt att vara mamma heller till barn som anstränger sig hårt för att djävlas ;) hahah nej då de är snälla OFTAST...
Finns givetvis tillfällen som är till för att bevisa motsatsen.
Men hela djävla livet är en stor prövning och barnen är nog de minsta...
Nu har jag då som säkert de flesta förstår haft barnen hemma och det är mycket tålmodsprövande då de (tyvärr) inte är speciellt allmänpåverkade.
Men hoppas de torkar ut snart så de kan komma iväg någraa timmar och jag kan få göra lite nytta och jobba några timmar...
Min näst äldsta har nu börjat skolan på riktigt...
Hoppas det går bra, vilket jag dock tror.
Jag ringde hennes lärare och förklarade varför jag inte kommer vara med in denna vecka så de inte tror jag är helt efterbliven och skiter i mina barn.
Men oftast så är folk väldigt förstående till sjuka småbarn.
Med undantag för vissa på destination gotland som tyckte att jag kunde försöka hålla mig undan folk på färjan,
men stå i kö vid receptionen för att få en hytt.
Jo, självklart, ensam med 4 barn så kan jag koppla dom och sätta ut de på hunddäck under tiden, PUCKO....
Men vid incheckningen som jag var lagom uppretad vid så fixade de en hytt åt mig för 49 kr extra.
Inte så djävla svårt bara man vill, eller.
Men nu har jag verit gräsänka några dagar då Johan varit på läger och det har fungerat över förväntan då barnen faktiskt är sjuka och jag har haft lab och läkarbesök, skolstart och handel på min måste göra lista.
Plus att jag även hunnit med lite bonus saker.
TUR ATT JAG ÄR KVINNA SÅ INTE RÖVEN FASTNAR PÅ FÖRSTA BÄSTA SITTSTÄLLE.....
Men över till något mycket ångestladdat.
Jag vill tillbaka till fastlandet snarast möjligt.
Det är mycket fram och tillbaka känner jag.
Så djäkla svårt att veta vad som är bäst då vi faktiskt har det bra här med.
Men min längtan tillbaka är enorm och jag tror det skulle vara mer fördelaktigt för barnen att bo där familjärt...
Saknar min familj och vi har bra kontakt.
Kan faktiskt umgås fast ingen fyller år eller behöver hjälp...
Skolor är nog egentligen lika överallt egentligen.
Det är fritiden i Värmland som bekymrar mig.
Det är en helt annan kultur i Värmland än här,
men jag känner flera stycken relativt normala människor som bor och är uppväxte i Värmland ;)
Men nu har jag tid att planera och hitta lämpligt boende....
För det är svårt där med att hitta stora boenden och jag vet ju inte om min äldsta då väljer att fortfarande bo hos mig men minst en stor 4;a behöver jag...
Men nu ska barnen få lite mat i magen.
Ville bara upplysa alla vad som händer och sker just nu i mitt lliv....
Nu har tösera och mammuten varit på en 6 dagars semester på fastlandet.
Det var såååå lugnt och skönt tills minstingen Nemi-Liz kommer på att vattenkoppar har vi inte haft förrut.
Så på en semester är det lite mer sport.
Efter några dagar med utslag och blåsor lyckades jag få 1177 att skriva ut tavegyl över telefon.
Tragiskt bara att jag då var i hålan som gud glömde eller om han har fördömt den,
så en extra sväng till Karlstad var mycket upphetsande ;)
Tur Karlstad är underhållandes iaf.
Så nu tvingar jag i minstingen tavegyl på kvällen så hon kan sova utan att riva sönder sig MER...
Och när jag säger tvingar så menar jag det; sätter henne i famnen, böjer bak huvudet, tvingar in sprutan och håller för näsan tills hon svalt.
Låter hemskt men vad gör man då.
Muta och fjäsk försöker jag bara med några gånger sen övergår det till hot sen blir det tvång.
Hårt att vara barn här fast inte lätt att vara mamma heller till barn som anstränger sig hårt för att djävlas ;) hahah nej då de är snälla OFTAST...
Finns givetvis tillfällen som är till för att bevisa motsatsen.
Men hela djävla livet är en stor prövning och barnen är nog de minsta...
Nu har jag då som säkert de flesta förstår haft barnen hemma och det är mycket tålmodsprövande då de (tyvärr) inte är speciellt allmänpåverkade.
Men hoppas de torkar ut snart så de kan komma iväg någraa timmar och jag kan få göra lite nytta och jobba några timmar...
Min näst äldsta har nu börjat skolan på riktigt...
Hoppas det går bra, vilket jag dock tror.
Jag ringde hennes lärare och förklarade varför jag inte kommer vara med in denna vecka så de inte tror jag är helt efterbliven och skiter i mina barn.
Men oftast så är folk väldigt förstående till sjuka småbarn.
Med undantag för vissa på destination gotland som tyckte att jag kunde försöka hålla mig undan folk på färjan,
men stå i kö vid receptionen för att få en hytt.
Jo, självklart, ensam med 4 barn så kan jag koppla dom och sätta ut de på hunddäck under tiden, PUCKO....
Men vid incheckningen som jag var lagom uppretad vid så fixade de en hytt åt mig för 49 kr extra.
Inte så djävla svårt bara man vill, eller.
Men nu har jag verit gräsänka några dagar då Johan varit på läger och det har fungerat över förväntan då barnen faktiskt är sjuka och jag har haft lab och läkarbesök, skolstart och handel på min måste göra lista.
Plus att jag även hunnit med lite bonus saker.
TUR ATT JAG ÄR KVINNA SÅ INTE RÖVEN FASTNAR PÅ FÖRSTA BÄSTA SITTSTÄLLE.....
Men över till något mycket ångestladdat.
Jag vill tillbaka till fastlandet snarast möjligt.
Det är mycket fram och tillbaka känner jag.
Så djäkla svårt att veta vad som är bäst då vi faktiskt har det bra här med.
Men min längtan tillbaka är enorm och jag tror det skulle vara mer fördelaktigt för barnen att bo där familjärt...
Saknar min familj och vi har bra kontakt.
Kan faktiskt umgås fast ingen fyller år eller behöver hjälp...
Skolor är nog egentligen lika överallt egentligen.
Det är fritiden i Värmland som bekymrar mig.
Det är en helt annan kultur i Värmland än här,
men jag känner flera stycken relativt normala människor som bor och är uppväxte i Värmland ;)
Men nu har jag tid att planera och hitta lämpligt boende....
För det är svårt där med att hitta stora boenden och jag vet ju inte om min äldsta då väljer att fortfarande bo hos mig men minst en stor 4;a behöver jag...
Men nu ska barnen få lite mat i magen.
Ville bara upplysa alla vad som händer och sker just nu i mitt lliv....
