Virripedia

Trött, ont, det regnar, tvättstugan och måste socialisera med människor i eftermidddag.

Kunde sett ljusare ut överlag.

Sen så måste vi bre på det med att bli påmind om att jag har barn som har det jobbigt i skolan.

Fantes en chatt gällande insamling till fröken. 

Där någon frågar om nån saknar en jacka från ett vad jag förmodar kalas.

Ett kalas som givetvis inte min dotter blivit inbjuden till.

Blir lite onödigt stött och ifrågasätter om det varit nåt på skolan eller om det gäller en privat tillställning. 

Inget svar trots att vederbörande läst min fråga.

Så lämnar då ett svar att efter många år av mobbning och bli utstött och nu även gäller det mina barn så behöver man inte påminna de utstötta för de är djävligt medvetna om sin situation.

Sen lämnade jag gruppen för är så djävla trött på folks beteende och värdelösa ursäkter. 

Jag vet om så kallade klassfester där de "glömde" att bjuda mig. 

Mina skolår var fyllda av mobbning och att jag alltid blev utstött. 

Detta med att bli vald sist på gympan var det minsta bekymret. 

Den psykiska terrorn av att folk ignorerade en hela tiden, precis som jag inte var i samma rum var värst.

Dock så har jag (trots att det var ett av ämnena till mobbningen) min stora storlek att tacka för att jag aldrig åkte på stryk.

Barn som mobbar brås oftast på sina föräldrar som tillhör samma djävla skrot o korn.

UPPFOSTRA ERA BARN FUCKERS....

Jag försöker stenhårt leva efter

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Och då givetvis printa in det i mina barns beteende...

De gör som man gör, inte som man säger.

Så nog om det. 

Nu ska jag göra min situation till en konstform (om jag lärt mig nåt från vissas statuser på fb)

Jag går fortfarande hemma med min smärtsamma rygg och nu även höfter.

All denna tid jag biter ihop för att inte sjunka under ytan är löjlig.

Jag har konstanta smärtor, inte olidliga men eftersom de hela tiden är där så blir det väldigt påtagligt.

Fantes vissa mystiska positioner som jag har kunnat vara helt smärtfri men sen fick jag inflammation i höfterna och ryggslut så då gick det över. 

Jag orkar inte med mitt egna hushåll alla dagar. 

Ansträngningarna för att upprätthålla hyfsad ordning i hemmet gör mig sliten, trött och givetvis får jag ännu ondare.

Men man måste ha ett liv, detta med att spela död fungerar bara ett tag.

Sen kommer barnen hem, de är tack o lov väldigt självgående.

Men middag ska fixas och lite lättare aktivering.

Men med mitt skick så är lekplats eller skatepark praktiskt taget omöjligt.

Mina promenader tar slut efter ett varv runt huset.

Då gör det ont i hela ryggen och höfterna.

Så inför planerade jippon så är jag påpillrad av reseptbelagda smärt och inflamationshämmande tabletter och numera även Ipren salva.

Bara ren djävla tur att jag inte åker dit på drograttfylla😂.

Nä skojade bara, så starka tabletter har jag inte (tyvärr).

Det tar väldigt mycket på psykiskt då man blir oerhört trött av smärtor och känslan av att man är helt värdelöst. 

Denna känsla av att jag är helt oandvändbar i praktiskt taget alla områden gör att man känner sig som en belastning för alla.

Man undviker att socialisera sig för man låter hela tiden och ingen vill gnälla offentligt.

Försöker dölja min smärta vid rörelser men tydligen gör jag det dåligt.

Uppskattningen av min fortsatta sjukskrivning från dagispersonal och ex fick mig att inse att mina försök är värdelösa.

Men jag försöker vissa dagar se positivt på tillvaron för att i nästa stund grina över att mina golv inte har blivit skurade på en månad.

Eller att garderoben ser ut som ett mindre krigsområde.

Eller att min frys vill frostas ur.

Får klappa lite på den och förklara situationen.

Har jag efter några månader fått mina barn att förstå borde frysen visa lite sympati med.

Men hur som så har jag fått remiss till fysioterapeut i Kristinehamn (då det gick snabbast) för att kolla om jag är ett hopplöst fall eller om vi snart kan få bukt på detta.

Sen ska jag även få träffa psykolog innan jag sjunker helt.

Humöret och minnet tar otroligt mycket stryk av psykisk ohälsa. 

Sen är det även snart dags för min 40 års dag som jag sett fram emot länge.

Men i detta skick så är jag ganska omotiverad och inne på att ställa in och hellre satsa på att fira till hösten.

Vet inte om jag orkar ens med hjälp.

För förberedelser och sedan kalaset tar ju enormt mycket energi.

Sen vet man ju aldrig hur livet ser ut ekonomiskt.

Som sjukskriven kan du vilket tillfälle som helst bli nekad sjukpenning.

Och sjukpenning i sig är ganska låg så utan min mor och far hade både barnen och jag haft djävligt tomt på bord och i kyl o frys.

Det spelar ifs ingen till för neker de sjukpenning så är faktiskt inte jag i skick att jobba ändå så då får jag börja sälja använda trosor och fittbilder för matpengar.

(Hoppas ni törra djävlar förstår min sarkasm i detta, finns ju ingen marknad för detta då allt är gratis på nätet iaf😉)

En del får ju halleluja moment så fort sjukskrivningen dras in, helt plötsligt blir de fullt arbetsföra. 

Märkligt det där...

Men nog gnällat för idag nu ska jag njuta av veckans höjdpunkt.

Färska frallor😍.