Virripedia

Åker från öjn på torsdag, direkt till åmotfors för lite shopping / lära känna en väns flickvän. 

Behöver nya snygg jeans så min stjärt ser ut att vara 25 år kan vika mig till 28 år.

Beroende på pris.

Och lämna över en leksak till min älskade gudson och hans bror.

Sen förväntar jag mig mat och en öl till det;) 

Fredag styr jag kosan mot Filipstad till mitt bonus barnbarn och underbara vänner. 

Saknar de så det svider i själen. 

Även frisören hoppas jag kunna klämma in där.

Sen på kvällen är det fest, ser fram emot en annorlunda fest för mig.

Tydligen kan man bli muddrad. undrar om man kan kräva betalning för att de tafsar hahahahahaha.

Eller måste man bara vara tacksam.

Sen lördag och söndag ska jag våldgästa alla jag känner (typ).

Du vet kräva kaffe, mat och kärlek.

Japp japp.

På prat om det så måste jag nog vända o snurra lite mer på min hemmagjorda turkiskpeppar shot.

Jag längtar så mycket att dagarna går i slow motion.

Men som tur är så har jag en del arbete framför mig.

Idag ska vi på Linsans scout invigning.

Ska blir roligt att se vad de gör och tvinga HELA familjen att vara med för att stödja lilla damen.

Måste nog slita mig från soffan,à en liten power walk, sola o köpa mjölk.

Bra karma till er fuckers där ute som förtjänar det, 

ni andra kan dö o brinna i helvetet.

Mohahaha mohahahah mohahahah.

Just det för att jag är bad ASS pappa fucker.

Vart hittar man passionen?

Johan o jag har haft drastiska svängningar i typ 2 år.

Värst var det för nästan 2 år sen.

Da var vi på g med skilsmässa och jag ville tillbaka till fastlandet.

Jag avskydde hela livssituationen.

Jobbet med att hitta tillbaka var inte lätt.

Krävdes mycket stöd och hjälp så vi verkligen fick tid för varann och endast varann.

Hitta tillbaka till det vi föll från till att börja med.

Riktigt så är det inte nu.

Vi bråkar inte, finns inget.

Pratade lite igår kväll, känner ingen passion utan mer som en bra vän. 

Hur hittar man tillbaka då?

Vill man försöka att hitta tillbaka när det känns som allt som går att få ur förhållandet är slut?

Fast nu har jag ingen drastisk längtan att flytta tillbaka utan nu vill jag pendla och ha kul.

Barnen har det bra här och när jag jobbar och träffar andra vuxna människor så hinner jag knappt med fritid så nöjer mig med de vänner jag har på telefonen och saknar de på avstånd.

Kanske rädsla att inget blir sig likt iallafall om jag flyttar tillbaka.

Hela min livssituation är ju helt förändrad.

Jag har ju fullt upp med 5 barn och förhoppningsvis mer arbete.

När ska jag ha tid att träffa mina vänner? fast nu brukade mitt boende vara en trevlig samlingspunkt.

Vi var storkonsumenter på kaffe o bullar periodvis.

Saknar er mina älsklingar, ni speciella människor som gjorde dagarna värda att genomlida ;)

Dags att släpa klätteraporna till dagis och fortsätta tvätta.

Svär på att ingen kan sortera, tvätta och vika som mig.

Jag är fan kung på att hålla hyfsat hygieniskt rent på turbo tid 

Every fucking day.

Allt för att få vila den gamla blekfeta röven i soffan med paddan.

Vart fan har mina vänner tagit vägen?

Har försökt att stödja folk i vått o torr och bara vill prata, inte bara gnäll. 

Men jag verkar alltid komma i sista hand för typ alla.

Jag vet att mitt liv suger och jag gnäller en del, men det gör ni allihopa, åtminstone när det duger att prata med mig.

Fast vad jag fattat som så är det så tjockisar är, de som alltid ställer upp och väntar på sina " vänner".

De är inte i position att skita i folk för då blir de ensamma.

Synd att jag inte är tjockis i skallen då för jag orkar inte bry mig.

Längtar tills jag dör för då djävlar har jag vänner.

Synd man inte är där för att se det.

Och ifall någon inte fattar är jag sur och besviken,

75 % beroende på PMS så det kommer slå över om ca 10 minuter men gött att görandet jag gör bäst....