Virripedia

Precis så känner jag mig.

Är trött, sliten och grinig.

Försöker få dagarna att gå utan att fräsa åt för många.

 

Idag så låg jag i badet, yes thats right LÅG i badet.

Mina svullna fötter och muskelsmärtor har ju gett sig så några muskler är kvar för att få mig i och ur badet.

Det ända jag tänkte på var den sista månaden.

Jag har nog praktiskt taget varit liggandes åtminstonde 70 % av dygnet.

Eller ligga och ligga är väl lite lögn då jag satt och sov i flera veckor också.

Detta berodde dock inte enbart på graviditeten utan mer på alla mystiska bakterier och virus som verkar hitta in i min kropp just nu.

Kan lätt använda endast en hand för dagar som jag känt mig pigg senaste månaden.

Men den sista månaden känner jag att mina övriga barn har blivit åtsidosatt för att jag ska lyckas hålla denna inne.

Nu när hon är redo då verkar hon inte vilja komma ut.

Så först var det vila för sjukdom och förvärkar sen bara för sjukdom.

De övriga har fått komma till mig hela tiden.

Det är ingen rolig känsla för ett kontrollfreak som mig.

Jag räcker inte till som mor och skaffar tydligen en till.

Givetvis kan alla bli sjuka men som gravid har du sämre immunförsvar osv....

 

Börjar få tillbaka den otäcka känslan som uppkom i början på graviditeten.

Jag är fullt medveten om att detta är förbjudna tankar och inget man ska prata om men detta är min blogg så jag skriver vad jag vill....

Jag kan känna ibland att detta barn är oönskat.

Var så otroligt tveksam i början då det inte kunnat komma på en mer olämplig tidpunkt i livet.

Och nu känner jag att barnet som inte vill ut redan tar för stor plats i syskonskaran med min tid.

Hoppas dessa förbjudna känslor och tankar försvinner när jag väl får kämpa för att få ut henne, och hålla henne i min famn.

Min värsta mardröm är att få ett barn som jag inte älskar, så kallad förlossnings depression.

Säger alltid att jag gör allt och går över lik för mina barn.

Det gör jag (än så länge)....

 

Det är svårt att känna sig otillräcklig för sina barn på jorden och vänta ett till.  

Verkligen inget har blivit som man tänkt sig.

Vet att jag låter grym och helt psyk men tyvärr så har jag det jobbigt.

Om du har smärtor varje dag och inte orkar hälften av vad som behöver göras så tappar mycket av livet mening.

Alla människor vill klara sig själv (hoppas jag)...

 

Herregud, jag ligger i skilsmässa fortfarande så alla planer har blivit rubbade.

Som det ser ut just nu är det ingen höjdare, jag är sur och han har återgått till rutinerna som vållade skilsmässan.

När jag var liggandes var jag sjukt beroende av han och då gjorde han allt utan tillsägelser.

Märkligt att saker bara flyter när de måste och inte av samarbetsvilja?

 

Så vi får väl se hur detta slutar, men med lite vilja och ork så kommer säkert allt att lösa sig som det måste...