Virripedia

Ja jag kan ärligt säga att jag anser mig vara bättre än andra.
Inte alla andra men jävligt många.
Detta fjolliga svensson sätt och jantelagen är inte min stil.
Klart som fan att någon måste vara bättre än andra, annars skulle utvecklingen stå still.
I alla syften...
Vart vore vi om ingen hade uppfunnit saker som hygien, tvål, el, tv, dator, internet osv osv.
Listan kan göras enorm.

Givetvis menar jag inte att jag är i klass med uppfinnare och nobelpristagare.
Men jag anser mig ha klättrat högt på MIN livsstege.
Jag tror att alla har en egen stege av saker man vill uppfylla och nöjer sig med.
Min stege är lång men jag har klättrat högt.
Har även hänt att jag trillat ner ett par pinnhål men då kämpat mig upp igen.

Livet är hårt och oftast kan det uppfattas som orättvist.
Karma är ganska bra tro men systemet och lagar gör att karma inte kan fungera fritt.
Så jag tror inte att karma är svar på allt.
Hoppas jag, för då kan jag ligga djävligt risigt till ;)
Nej då, men ibland säger och gör man saker som inte är riktigt meningen.
Alla gör sina misstag.
Men att lära av dom och inte upprepa dom oberoende om det svider och gör ont,
är vad jag kallar personlig utveckling, då klättrar man på stegen.

Ibland måste man inse sanningen att gränsen är nådd och man måste släppa taget.
Det gör ont, speciellt om det handlar om relationer.
Men det är ett nödvändigt ont, för alla inblandade parter.
Man måste jobba sig genom smärtan och sen står man där starkare och mer utvecklad och erfaren i sig själv.
som den där fågeln, fenixfågel som uppkommer ur askan.

(När Fenix är nära att dö bygger den ett bo runt sig och dör där i. Sedan kommer dess ättling ut ur boet i form av en mask. Varianter på denna myt är att Fenix brinner upp då den dör och uppstår som en mask ur askan. Masken växer sedan till en ny fågel. Wikipedia)

Så tror jag livet är.
det känns som man nästan dör, eller jag som gillar att överdriva och gnälla, man vill dö.
Sen brinner man upp invärtes för att återkomma som ny och starkare av sitt gamla jag.
Livserfarenhet och återuppbyggnad.

Om folk visste vad jag gått igenom i mitt liv skulle de säkert förstå min speciella personlighet.
Jag har haft en ganska hård uppväxt, försökt att bygga upp mitt liv med den livserfarenheten jag haft.
Gjort en hel del misstag och fel val.
Jobbat mig så gott det går ur de, försöker ställa ting till rätta.
Förlorat en del på vägen och vunnit desto mer.

En del saker är bättre i det förflutna.
Men det kostar att lämna saker bakom sig.
För din hjärna är ju alltid med så minnena finns kvar.

Jag försöker minnas det bra och roliga för jag vill åldras lycklig över att mitt liv varit bra.
Men jag kommer säkert bli en riktig bitter gammal kärring som ingen vill vårda eller ta hand om.

Vi får väl se, för trots att jag är gammal så är det långt kvar till ålderdomen...