Jag är som sagt en gräsänka.
Ensam hela veckorna eller nu är jag faktiskt själv 10 dagar sedan är han hemma 4 dagar.
Det är ganska jobbigt med distansförhållanden.
Det var inte så här mitt liv skulle bli.
Jag är en rutinmänniska, gillar vissa mönster och fasta rutiner.
Mitt dröm jobb är ett vanligt 7-16 jobb.
En man med samma önskningar och samma intressen.
3 barn och en hyfsad ekonomi, jag behöver inte vara rik för att bli lycklig.
Tror att kärleken med tagande och givande är nog för ett rikt liv.
Vill ha en bling bling ring på fingeret innan jag har fyllt 30 och en vovve så klart.
Det är min Swedish dream.
Inte speciellt spännande men borde därmed vara möjlig att nå.
Jag blir 28 denna sommar och har knappt en förlovningsring på fingeret,
inga planer på att gifta mig.(tyvärr)
Man kan inte ensam bestämma om jag inte vill komplettera mig med mig själv och bara älska mig , låter jobbig att vara själv jämnt. (det är jag ändå).
För ca 1 år sedan krossades mina drömmar rejält.
Hela min värld rasade och jag började må sämre och sämre.
Fick som tur va sommarjobb så mina tankar skingrades.
Efter sommaren när jobbet avtog började tankarna igen.
Vi beslöt oss för att skaffa barn.
Efter några smärtsamma månader med ständig värk och krångel med menstruationer beslöt jag mig för att kolla om något var fel.
De skickade runt mig på llite undersökningar och efter 2 månader fick jag svaret.
Jag hade cystor, 2 stycken.
Men till min glädje var de bara ägg cystor.
De brukar spricka av sig själv annars kan de skrapa ut dom.
Fick även beskedet att jag var gravid.
Blev mycket chockad och glad men osäker.
Mina tankar på att lämna Alex började växa mer och mer.
Hans stöd under min svåra och nervösa period var långt under all kritik.
Han bara vägrade inse hur dårligt jag mådde och att jag verkligen hade behövt honom.
Det var en mycket svår period i mitt liv.
Jag gick in i depression.
Orkade inte göra något mer än absolut nödvändigt, i det ingik: laga mat, tvätta och sköta om barnen.
Min egen hälsa var inte särskillt viktig, jag duschade 2 gånger i veckan.
Orkade inte borsta håret, borstade bara tänderna om det smakade äckligt.
Beslöt mig för abort och genomförde en medicinsk sådan.
Det är svårt och jobbigt när man sjunker så lågt.
Tackar min stjärna för mina barn som tvingade upp mig varje dag.
Och givetvis mina vänner som vägrade släppa taget när jag försökte skjuva bort dom.
Utan mina vänner och barn hade jag gått under.
Efter mycket funderande tog jag beslutet att jag är endå själv, så då kan jag lika så gott bo själv.
Efter ännu ett bråk med hans mor flyttade jag på dagen.
Tömde huset på allt som var mitt och det innebar typ allt.
Jag hade ju ett komplett hem innan vi flyttade ihop och Alex har inte inredning som intresse så han hade inte köpt något.
Huset blev praktiskt taget tomt.
Ringde Alex och berättade vad som hänt så han inte skulle få totalt chock.
Han vissta att jag skrivit kontrakt men jag skulle inte flyttat förrän efter jul.
Det blev mycket jobb och stort pådrag.
Jag har som tur är en mycket stor kompis krets, vi var aldrig under 7 personer som bar och lastade.
Som mest var vi 17 stycken, och då går det fort.
Ibland kan jag känna att jag saknar huset, det var som vi ville ha det.
När jag nu åker upp i huset blir jag nervös och orolig för att svärmor ska komma.
Min svärmor är en historia för sig själv.
Det är något med mig som gör att jag drar till mig dårar ocg deras ännu mera stölliga mödrar.
Har verkligen haft problem med den sista.
Det var som tsunamin, lungt och skönt precis in i siste stunden då det bara raserar allt.
När jag blev med barn 1, jaha är ni säkra på det här, har ni råd.
Med barn 2, oj då det var väl inte med flit?
När jag skulle flytta och ville att hon skulle hålla sig därifrån, har inte jag rätt att vara i huset ska inte du heller vara där.
Då flyttade jag omedelbart.
Huset var då hennes, nu har Alex köpt huset och bilen.
Förstår inte riktigt varför, jag ville han skulle flytta till mig.
Han jobbar i norge och kommer väl alltid att göra det.
Just nu är jag i en tveksam period i mitt liv, kan inte besluta mig för vad jag ska göra med mitt liv.
Jag har som sagt en dröm som verkar vara omöjlig att nå.
Märkligt hur livet är när det inte blir som man tänkt sig. |
