Äntligen är det klart.
Den 22 april klockan 12.47 fick jag en stor dotter till.
Så här kan det gå till iallafall för mig:
På natten gick tydligen vattnet men det fattade inte jag.
Jag hade en tid till ultraljud i Karlstad kl.10.00
Så på morronen satte jag mig i bilen med min mamma för att åka mot Karlstad.
Kom till Brattfors där började mina värkar, men stönig som jag är insåg jag inte detta utan ihärdigt vidhåll inför min mor att det var den förbannade foglossningen.
Så med min mor sittande brevid körde jag till sjukhuset.
I Karlstad tänkte jag det är väl bäst att kolla om det kunde vara vattnet för nu gjorde det ont.
Gick till speciallist mödravården och frågade om de kunde kolla min binda.
Hon ledde mig lite fint till BB för hon insåg att det var värkar.
Blev undersökt på BB och fick konstaterat att jag var öppen 5 cm men vattnet hade bara börjat sippra.
Så vi ringde gubben och bad han om att ta med sig väskorna och komma.
Han åkte från Filipstad med sin bil som hade gett sig faan på att krångla.
I Dammshöjda dog batteriet för honom.
Så om någon såg en kille stå och kasta batterier omkring sig, ha lite överseende han var på väg till BB.
Sedan gick bilen ända till Norrstrand i Karlstad där den totalt bara dog.
Han gick således ut i vägen stannade en bil som var snäll nog att stanna och köra honom till BB.
Klockan 11.15 kom han inrusandes på BB.
Snabba ryck trots det krångel han utsattes för.
När han hade det krångel gick vattnet ordentligt för mig och jag hann öppna mig en cm till.
Sedan gick det ganska fort, jag försökte att få lite lämpliga droger eller nåt men NEJ.
Det ända de bjöd på var lustgas, inte att förakta men just då kändes det bra snålt av dom.
Jag öppnade mig klart så då plockade de lustgasen ifrån mig.
Det försvagar värkarna, har du hört, det kändes för djävligt men ändå.
Sedan tog det bara en liten sväng så hade jag ett stort tjockt huvud mellan benen.
Jag upplyste alla som hörde att det gjorde ONT.
Nackdelen med att vara vid sina sinnens fulla bruk är att jag kände varje del av förlossningsarbete. AJ.
Sedan kom bebisen fort ut.
Barnmorskan informerade mig om att det inte blev en Martin.
Och jag blev så snopen och frågade vad det blev då.
Precis som det är så mycket att välja på, pucko.
Men det blev en alldeles ljuvlig liten flicke bajja boo på 4770 gram och 55 cm lång.
Hon var alldeles vit av fett och skrek för full hals i 30 min.
Tack och lov att jag inte hann med ultraljudet för då hade hon inte kommit så lätt.
För efter 2 timmar var jag uppe och duchade och kände mig jätte pigg, det hade jag inte gjort efter ett kejsarsnitt.
Vi stannade kvar på patsienthotellet till på söndagen sedan åkte vi hem.
Det var skönt att komma hem.
Hon är en ljuvlig liten docka som bara sover, äter och skiter.
Jag är numera en mycket lycklig tvåbarns mamma till mina två flickor.
Älskligen ska vara hemma denna vecka med mig och flickorna.
Just nu älskar jag mitt liv........
Hoppas bara att bästisen hittar ett lämpligt hus och flyttar tillbaka till oss.
Det måste väl finnas ett lämpligt hus till dom. |
