Virripedia

Jag fick mig en rejäl funderare igår om vänner...
Undrar om jag egentligen har några riktiga vänner som jag kan lita på i vått och torrt.
Jag har ett hyfsat umgänge, det har minskat mycket efter min depression, så där sållade det sig själv.
Alla människor klarar inte av att någon "går in i väggen", det blir tufft för dom att se en helt annan sida av dig.
För människor förändras genom hela livet på gott och ont.
Min nergång gjorde att jag fick lära mig att vännerna är få som står pall.
Men nu är jag ju mycket bättre kan ibland känna att jag vill ha något nytt utav livet,
det finns liksom inget mer att få ut av denna stad eller människorna i den.
Har märkt nu att jag har varit den stöttande pelaren som fixar och ordnar all i umgänget.
Fyllde ganska nyligen 30 år.
Altså runda, då förväntar man sig lite organisation och överraskningar.
Behöver inte vara elaka men åtminstonde att de visar att det inte kom som en djävla surprice att jag fyllde jämnt.
Men jag fick typ BE en kompis ta över insamlingen från mamma då hon inte vet vilka mina vänner är.
På riktigt så fick jag BE, det kändes ju inget knepigt alls....
Sen så var det vänner som inte gav mig något alls.
Jag kräver inte mycket men fyller du 30 kan de väl spara ihop en 50 lapp åtminstonde bara för att vara med.
Men tyvärr, jag fick 900 kronor och då var 400 kronor från familj.
Så slutsatsen är att jag har 5 vänner som tyckte det var värt att fira mig. TACK FÖR DET.
Fast en annan gav mig faktiskt något mer värdefullt.
Sin tid att lära mig att sminka mig snyggt inför stundande bröllopet och sminket som behövs för det... Tack min namne.
Och för att spä på allt så tänker jag gnälla mer.
Jag har även ett bröllop på tapeten.
Jag ska gifta mig den 26 september.
Upplyste således mina vänner om att ni kan få hitta på något/ ha möhippa för mig på marken.
Trodde jag verkligen på det själv eller.
Det blev inget, min brudtärna festade inte ens med oss för hon tog på sig jobb istället.
Jag ska gifta mig och har inte ens vänner som vill göra något då heller.
Så det märks att jag alltid har varit den som hittar på och genomför saker.
Men det är sååå skönt att veta för det finns inte en chans i helvete att jag kommer anstränga mig för någons speciella dag igen. NÅGONSIN...
Ock förvänta er inte att få något av mig heller för jag ska flytta så fort jag kan....
Då kanske ni saknar mig och inser vem som håller ihop detta...
Så kalla mig gärna karlssons klister....

Ps. Imorgon kommer allt kännas bättre så ta inte detta personligt....
(Om ni inte känner att ni behöver ta åt er)