Virripedia

Har börjat fundera en del över min barndom och vissa val jag gjort i vuxna livet.
Jag tror att det mesta man gör har sina förklaringar i livserfarenhet.

Jag har skulder som jag många gånger funderat på varför.
Tror att det mesta beror på att i våran familj så är inte skulder fult utan vanligt.
Och mitt liv har varit hårt så jag vill alltid att mina barn har det de behöver och känner sig trygga.
De ska veta att jag alltid gör vad jag kan för de.

Jag har funderat många gånger på att berätta om mitt liv i bloggen,
men det är risk för att det skulle bli väldigt hoppigt.
Men det skiter jag i...
Take it or leave it...

Jag har som sagt tillbragt många timmar ochår med psykolog som gör att man förtränger mycket.
Nu när min far och jag har fått bättre kontakt har jag fått reda på ännu mera.
I en stor del av min uppväxt fick jag höra att pappa inte brydde sig, fast han har alltid varit där.

Det är som jag säger angående Linsan ,allt kommer fram i slut ändan...
Inget jag behöver oroa mig för.

Men tillbaka till mig och erfarenhet.
Vi har som sagt flyttat otroligt mycket.
Flesta gånger på grund av vräkning,
så det har inte bara varit inom samma kommun utan även byte av skola osv.
Jag kan faktiskt inte komma ihåg när eller vart vi bott då och då...

Min mormor och morfar har alltid räddat mammas skinn.
Kan inte komma ihåg hur många gånger de hämtat oss,
för att antingen mata oss eller skydda oss mot någon av mammas psykotiska män.
Mormor har berättat att de hämtat oss för vi barn grät av hunger.
Det gick perioder som vi var riktigt fattiga.
Vi hade inte mat för dagen.
Och i Norge har man det inte lika bra sociallt som i sverige.
Man får ta med lunch till barnen till skola och dagis.
Så vi har även fått vara hemma "sjuka" för att dölja att vi levde på mackor med smör och socker.

Så givetvis är matkonto nr 1 på min prioriterings list.
Mina barn ska aldrig behöva gå hungriga eller äta samma sak flera dagar i rad.
Varierad kost, frukt och grönsaker.
Även rutiner och alltid veta när det är helg så de får lite godis...

Vi har även bott på kvinnohem, så kallade skyddshem.
Inhängnade bakgårdar och personal som tar alla samtal och dörrknackningar.
Men där var det bra med maten åtminstonde.
Men tänk att som barn veta att du får inte gå ut utan personal,
du får aldrig svara i telefon eller på dörren.
Veta att man alltid ska vara försiktig och passa sig för alla.
Resten av kvinnorna och barnen heter förmodligen inte det de säger och
du blir alltid hämtad utanför skolan av personal som skolan känner till.
Nu är det vanligt att barn bara får bli hämtade av kända människor.
Men så var det inte förr,
så jag utmärkade mig av att jag ibland inte fick gå ut på rast,
då någon misstänkt åkt runt skolan...
Och även väldigt ofta var den nya eleven givetvis...

Jag har också flyttat en del men alltid inom samma kommun fram tills nu.
Men detta var ett enormt stort beslut för hela familjen.
Tack och lov har det löst sig till det bästa för hela familjen.
Evelina älskar skolan igen.
Linsan har fått en bästis, skönt då hon ska börja skolan nästa år.
Nova-Lee började dagis och Nemi-Liz är så liten så hon inget vet än.

Snart kommer faktiskt Linsans bästis hem på en playdate...
Så jag avsluter för idag och ska göra lite pannkakor till lunch...