Bumpy road

Hur kan det komma sig att vissa människor inte vågar ställa krav eller bara låter sig bli trampad på.
Det kan handla om vilka relationer som helst.
Jag tror det oftast handlar om dålig självkänsla eller uppgivenhet.
Blir det någon gång bättre?
Kanske, kanske inte.
Hur långt kan man puschas innan man ramlar över stupet.
När vågar man sätta ner foten eller lämna relationen för att det är nog?

Man kan titta på misshandel i förhållandet, oftast stannar hon kvar för att hon är rädd och detta kanske är vad hon förtjänar?
Hon kan stanna kvar i flera år för att inget bättre dykt upp.
Hon och hela hennes omgivning mår skit.
Jag säger hon även om det är politiskt inkorrekt då det lika gärna kan vara en han, men tyvärr oftast en hon...

Allt handlar inte om våld heller utan om saker i förhållanden som man står ut med.
Kläder på golvet (varje morgon).
Plocka / städa vart som helst.
Planera / förbereda måltider.
Listan kan göras enorm...
Hur lång är inlärningsproccesen?
Är den medfödd och vissa är hopplösa fall?


Om man gillar att trampas på fortsätt då för fan att ligga ner annars får någon annan hinder i vägen...

Men över till något helt annat.
Tårtor, jag älskar tårtor...
Smörgåstårtor.
Gräddtårtor.
Chokladkaka.

Ville bara säga det....
Sagt är sagt och Virr är Virr.....




































































































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0