My side of town
Hej.
Jag har förstått att det är mycket frågetecken kring mitt liv just nu.
Men det är inte bara för er utan även för denna familjen också.
Så för att ger min sida av saken innan alla har dömt klart mig så vill jag tala....
Min make och jag har lagt in om skilsmässa.
Vi är just nu i betänketiden som är 6 månader då det finns barn involverade.
Önskan om skilsmässan kom från mig.
Vilket inte beror på att jag letar den perfekta mannen eller har nytt.
Det beror på att jag inte orkar längre.
Jag vill ha något annorlunda eller helt enkelt att om jag ska vara ansvarig för ungeför 90 procent att tillvaron i familjen så känns det som jag kan göra ALLT själv.
Den hjälp jag/vi har fått sedan flytten räcker tyvärr inte för att hålla oss nöjda.
Vi har haft slitiga år med en stor flytt, kolik barn, täta åldrar och ganska tunna inkomster.
Lite avlastning för att ta hand om vuxenlivet hade underlättat.
Lite erbjudanden och nöjen hade varit underbart.
Jag kan lätt räkna på en hand antal nätter jag fått sova minst 4 timmar sammanhängande sömn.
Funderingar, ångest och besvär snurrar i skallen.
Vi försöker nog inte besvära för många då jag tack ock lov har underbara vänner som orkar lyssna på mig.
Det är ju tydligen bara jag som har vänner här på ön också vilket vi märkte på Johans 25 års dag.
Men till slut är "råget måttat" ;)
Det måttet kom i slutet på förra året men då började det ljusna sen men det var tyvärr övergående.
Så till slut svalnar tyvärr känslorna.
Det är en mycket hårfin gräns som lätt passeras.
För när allt känns besvärligt så kommer även gammalt upp som man kanske förlåtit men aldrig glömt.
Dessutom har något ännu större ställt till tillvaron.
Vilket kan uppfattas som ett försoningsbarn eller ren galenskap.
Det största beviset på att du aldrig kan/ska planera tillvaron.
Jag är altså gravid i vecka 17 nu. (tror jag)...
Tyvärr lite dålig koll på veckorna då jag inte varit på huvud ultraljudet än.
Fick ifs reda på detta i tid (v.7-8) så det hade kunnat vara annorlunda men,
det är ett gemensamt beslut att behålla barnet.
Det är även orsaken till att det inte blev en akut flytt i slutet på sommaren.
Johan önskar att vara delaktig under förlossningen och början på bebisens liv.
Även min äldsta flicka har önskemål om att få göra klart högstadiet här.
Men troligen så blir det en stor flytt med bebis igen nästa sommar.
Jag längtar efter mina anhöriga och några gamla vänner.
Gäller bara att hitta boende för en ensamstående mamma med 4-5 barn.
Antalet beror på min äldstas beslut om vart hon vill fortsätta bo.
Hon är trött på småsyskon :(
Jag vägrar försätta mig i något i väntan på bättre.
Så seriösa sökandet börjar vid jul.
Annars bor jag fan hellre kvar här för det går att leva här även om jag inte är lyckligaste personen på ön...
I en perfekt värld skulle alla vara lyckliga men det är nog ingen.
Alla försöker och alla försöker hitta det bästa i tillvaron tills kroppen säger ifrån.
Kroppen är bra mycket mer förståndigare än hjärtat.
Fast för att vara lite positiv så just nu lever Johan och jag just nu i harmoni.
Om det beror på hans stora frånvaro hemmifrån eller förbättring vågar jag inte gissa.
Och det spelar ingen roll för det ända som betyder något nu är barnen och våran hälsa...
Vill att de ska minnas sista tiden med "kärnfamiljen" som okej.
Utan bråk, utan tjafs och att livet bara flyter på.
Nackdelen kan ifs vara att barnen inte förstår varför man flyttar isär om det inte blir bättre som ensam.
Så nu hoppas jag att ALLA förstår min sida av saken.
Det finns givetvis många sider men trött på eventuella funderingar.
Vill ni veta något så fråga dom det berör och slipp fundera själv.
Kommentarer
Postat av: Barbro Larsson
Du är STARK mitt i allt! Tänker på dig och du kan be mig om hjälp. Är simkunnig! Kram
Postat av: Anonym
ensam tvåsamhet är värre än ensam ensamhet.... bättre med föräldrar på olika håll som är lyckliga än två som är olyckliga ihopp.. hoppas att allt löser sej bra med allt det praktiska för er. kram
Trackback
