Virripedia

Såhär är det att jag älskar och verkligen behöver denna sida.

Denna sida används för att jag ska slippa sitta inne för psykbryt, misshandel eller eventuellt mord i vissa situationer.

Det är här jag släpper ut mig ånga eller bara försöker få distans på saker.

För när tredjepart som bloggen blir och jag får läsa hela situationen så blir det en helt annan vinkel än vad min hjärna tycker o tänker.

Så tillbaka till mig (visst vore det Nice om allt cirkulerade kring mig 😜)

Just nu är jag i en punkt i livet som saker vänder på en femöring.

Tror faktiskt jag håller på att bli galen eller helt enkelt schizofren.

Vissa dagar eller kan nog även gå ner till perioder på en dag vet jag exakt vad jag vill, hur jag ska utveckla det bättre och vad som blir "bäst".

Sen så låter en signal / en tanke / en misstanke och allt bara vänder till tvärsemot.

Nej vänta jag håller inte på att bli galen jag förvandlas till en trotsig 4 åring.

Varför i helvete är det så vansinnigt svårt att sortera 

Känslor från osäkerhet?

Attraktion från ren djävla kåthet?

Framtid från illusion?

Hit från dit?

Hmm så man vara flyter på men då kommer ens egen djävla ångest i stället.

Jag är tyvärr värdelös på spelet.

Vill ha sen inte, vill veta men kanske inte helt, vill leka men samtidigt inte dö ensam.

FUCK FUCK FUCK.....

Kroppen säger ifrån också,

Har haft problem med nedsatt immunförsvar så haft 4 penicillin kurer på 5 månader, men sen kändes det bättre efter italienresan.

Sen så raserades hela framtidsplanerna efter att kärleken har svårt för ärlighet o trohet.

Törnen efter det är totalt krossat förtroende och svårt att känna om det är rätt eller fel.

Då dök en liten flamma upp (tindermatch från den tiden) som attraherade mig sjukt mycket, totalt (barn) förbjudna känslor om allt vore rätt med den andra.

Så nu vill jag allt och inget.

En matchar bra och våra liv är perfekt matchandes och löjligt vuxna men det finns mycket hinder psykiskt.

Hur länge kommer han palla mina lättare korsförhör, tveksamheter och misstankar?

Det är ju funderingar om förtroendet kan 

återkomma och är det verkligen värt det?

Jag är för gammal för att lägga alla ägg i samma korg om korgen läcker så att säga.

Den andra har en "thing" jag faller för men är i ett helt annat livspussel.

Kan nog hålla kvar mitt intresse på ett mer spännande sätt men är det spänning och attraktion jag söker nu?

Dock tror jag att som singel (om det inte blir seriöst förstås) är han min perfekta match till att leda mig vidare mot pålitlighet/förtroende och happy fucking days med roligare tillvaro än ren trygghet.

Som singel hade jag sjukt roligt och det är awsome att sköta sig själv och styra upp sitt livspussel så man inte springer ikring o är lättare galen.

Men risken att förlora en eller annan gör mig också galen...

Nä får prova rehab ikväll.

Varmt bubbelbad, vin, musik, tårar och rensa tankar.

Så den som har lösningen på mina problem, försök att se detta objektivt och ge mig ett svar på alla mina böner.